Efter en kort kreativ paus är Mattias Hoffert tillbaka med ny musik för det nya året. Sist vi hörde från artisten var Glöm inte andas som släpptes i somras.
Den nya singeln heter Lögnen och jag och bjuder oss på en retrodoftande produktion i en modern skrud skulle man kunna säga. Syntharna och de blöta trummorna sätter verkligen tonen och tillsammans med sången och melodierna blir detta riktigt skönt.
En annan bra sak med låten är att den är mixad Dolby Atmos och med det får produktionen en ännu luftigare produktion. Det blir läckert med trummorna runt en och syntarna spelar lekfullt med ljudbilden.
Jag bad Mattias berättar mer om låten och arbetet med den i en intervju du hittar här nedan.
Litet tips innan du kastar dig över intervjun. -För att få uppdateringar från bloggen om kommande intervjuer, så kan du följa Popmuzik på Patreon. Där brukar jag regelbundet länka till inlägg i bloggen, lägga upp krönikor och omröstningar med mera. Det ger dig mer Popmuzik helt enkelt. Du kan bli Patreon helt gratis eller så kan du även stötta arbetet med bloggen som Popmuzik Liker eller Popmuzik Lover för några kronor i månaden. En bra sak att göra om du uppskattar att det finns en musikblogg som lyfter fram både de stora folkkära artisterna, men också de nya och mindre kända artisterna, så det inte bara blir de med storbolag i ryggen som får synas i bruset. Det behöver musiksverige och även du för att upptäcka guldkornen där ute.
Men nu får du läsa intervjun:
Vad fick dig att känna att du behövde en kreativ paus efter Glöm inte andas?
Jag blev mätt tror jag. Jag hade släppt 7 låtar på ett halvår (EP:n, Och så levde de, Psalm 24 och Glöm inte andas). Jag hade uppnått en viss framgång med EP:n: Vi kommer ändå alla dö nångång, där låten Vad är det som händer?letade sig in till radion och spelade en hel del här i Halland. Efter det var det som att jag började jaga efter nästa låt. Lite av glädjen med att skapa musik gick förlorad och jag blev lite vilsen. Varför gör jag det här egentligen? Men, under hösten blev pianots dragningskraft för stor och i nyfunnen glädje över att komponera igen föddes Lögnen och jag.
Hur landade du i ljudbilden på den nya singeln, med 80-tals vibben och den synthiga produktionen?
Bra fråga! I princip alla mina låtar är rena pianoproduktioner från början. Sedan försöker jag leta efter en känsla och bygga upp låten runt den. Jag tänker att min musik färgas ganska mycket av min sinnesstämning. Det är väl därför min musik kan få ganska olika uttryck? Skin and bones blev ganska tung och drar mer åt rock medan Hey June! är pianopoppig.
Lögnen och jag är pop. Det är lite svårt att förklara men det kändes ganska direkt när jag började producera låten. Lite mer upptempo och rakare trumkomp. Då blir 80-tals vibben rimlig att fortsätta bygga låten runt, med synthar som får färga ljudbilden.
Vad inspirerade till Lögnen och jag och vad skulle du säga att låten handlar om?
Thinner med Kent är en tydlig inspiration till den här låten, och så blir jag lite hemlig och låter er hänga där. Annars, som så ofta, bygger texten runt en strof som dök upp och som jag tyckte var ganska snygg. Jag har stulit mitt försvar, för jag har inga ursäkter kvar. En bra start på en poplåt tycker jag. Låten handlar väl om att bära på och skydda en hemlighet och vilken person man kan bli i en sådan situation. Till slut kan det vara svårt att frigöra sig själv från de lögner man bygger upp, för sig själv och andra, för att skydda sina hemligheter.
Nytt år och nya möjligheter. Vad ser du fram emot 2025?
Jag hoppas (som alltid) på mindre galenskap i världen och att mänsklighet blir mer rimlig. För egen del, och med koppling till min musik, ser jag just nu fram emot att arbeta vidare med vad som skulle kunna bli nästa singel. Det är en annorlunda låt. Svår och lite mörkare. Knasig i sin disposition. Jag gillar den mycket. Tveksamt om någon bredare publik kommer att tycka det.
