På sitt sjätte album Brat blandar Charli XCX elektronisk klubbmusik med hypermodern pop till banbrytande hitmusik. Artistens unika estetik och lekfulla ljudbild har alltid varit hennes tydligaste signum, men på nya plattan tar hon det till nya höjder. Innovationen är beundransvärd och konceptuellt har Charli skapat något som känns och låter som inget annat på musikmarknaden just nu.
Charli XCX är tillbaka där hon hör hemma – på dansgolvet!
Sedan plattan Crash från 2022 har Charli XCX fokuserad på att skapa ett en musikalisk återspegling av hennes uppväxt. Det vill säga 00-talets tecno-klubbar, Paris och Nicoles The simple life och low waist jeans med magtröjor. Något sångerskan förkroppsligade genom singeln Von Dutch och även lyckas fånga genom hela sitt sjätte album.
Brat är ett markant ljudskifte från Crash där XCX utforskade mainstream-popen likt hennes andra album Sucker. Nu är hon tillbaka i en mer välbekant ljudbild i stil med artistens mixtapes Number 1 Angel och Pop 2. En musikalisk värld som Charli själv säger att hon känner sig mer hemma i.
”Jag skulle förmodligen kunna verka i en mer kommersiell ljudbild. Ibland frestar jag mig själv med att trilla dit, men jag tror att problemet är att min fanbas vet att det inte är den jag är. Jag sätter mig hellre i den positionen där massorna undrar ”Vad fan är det här?”
Charli XCX
Popmusik är många gånger hemsökt av idén om perfektion. Men den perfekta poplåten existerar som ett koncept likt idén om den perfekta romanen eller filmen. Musikens förmåga att utlösa känslomässiga reaktioner höjer det lockande löftet om att hitta en ackordprogression eller beat som ingen kan motstå. Men istället för att falla föga för branchmässiga regler är Charlie motkraften som gör att pop känns lekfullt och levande.
Skapad med hennes long-time kollaboratör AG Cook är Brat en pånyttfödelse som känns både nyskapande och kontroversiellt. Albumet vilar på en bädd av popkonceptualism, men är långt ifrån allt som existerar därute. Elektropop i Britney-stil blandas med odödliga klubbklassiker som Club Classics och 365. Lågmälda ballader om stora ämnen I think about it all the time stöts och blöts mot partyhymner som Mean Girls.
Charlis röst är många gånger datorbehandlad och redigerad till femtonde graden. Hon målar brett men lyckas ändå hålla sig till ämnet och är mer personlig, sårbar och ”på riktigt” än vad hon någonsin varit. Albumet börjar och slutar med samma melodi och sätter upp ett spännande kraftspel mellan symmetri och stökigt rave. Den perfekta poplåten kanske inte existerar – men det är möjligt att Charli har kommit väldigt då hon visar på att den behöver innehålla element av mänsklig ofullkomlighet för att vara relevant.
