Efter en mängd lysande singlar är äntligen Elias Emanuels debutalbum här! Över tio spår blottar artisten sitt hjärta och bjuder in oss till en euforisk popupplevelse. Molotov Skies varvar klanderfritt mellan indiepop och ”syntigt” 80-tal. Elas målar med breda penseldrag och spänner vitt över känsloregistret men klär in det i rytmer som passar utmärkt på ett vibrerande dansgolv. Strax innan release hörde vi av oss till artisten för att veta mer om debutplattan.
Äntligen dags för debutalbum, en klassisk sportfråga; Hur känns det?
Jag känner mig stum. Adrenalinet har börjat kicka in och signalera att detta på riktigt har hänt. Jag har varit gravid med denna baby i 4 år nu och att äntligen få dela med mig känns otroligt. Läskigt på alla möjliga sätt, men otroligt.
Finns det någon/några du vill tacka som hjälpt till med plattan?
Väldigt, väldigt många! Mitt geni till band som fått den omöjliga live-ljudbilden möjlig på konserterna. Isak Skoglund, Emil Brorsson, Ali Peida och Jonatan Bjelkeborn. Jag måste också ge en stor shoutout till Lovis Lundqvist som kom in i processen när jag kände mig som mest förvirrad med vad jag höll på med. Vårt samarbete och hennes körsång gjorde att pusselbiten föll på plats. Hennes röst är enligt mig ett av de mest vitala instrumenten på plattan och har bidragit till plattans identitet. (Förresten, kolla in hennes album också, det släpps sjukt nog idag!)
Jag kanske står som ensam producent och låtskrivare på Spotify, men det skulle vara lögn att säga att jag var helt ensam i processen. Framförallt alla som fortsatt att pusha mig och tro på det här evighetsprojektet när mina ögon såg svart. Henrik, Lucas, Ada, Calle, Emelie, Alex, Amanda, Mamma, Pappa. Tack för att ni fatta!
Du beskriver själv Molotov Skies som “en misslyckad barnstjärnas dagbok”. Utveckla…
Efter Lilla Mello då rösten plötsligt slutade funka och uppmärksamheten snabbt sjönk så såg jag mig som misslyckad under skämmigt många år. Det var först relativt nyligen, ungefär tre år sedan, som jag började se det positiva i hela den här situationen och slutade betrakta den med enbart bitterhet. Det var en tid av självreflektion och självacceptans där jag började omvärdera min syn på mig själv och mitt konstnärskap. Många av låtarna har någonting med den tiden att göra, även fast det inte sägs direkt. Det handlar delvis om tiden efter mello då jag har försökt återfinna mig själv och vara trygg i sitt eget skinn. Vagt svar kanske… men det är det jag har.
Hur föddes namnet och idén till albumet?
Gällande titeln så kommer jag svara så det klassiska nonchalanta… det är öppet för tolkning. Men för att skrapa skalet representerar Molotov Skies ganska bokstavligt en brinnande himmel. Någonting farligt men vackert… lockande men förödande. Titelspåret är ett firande av den fagra ungdomsnaiviteten från min generation (generation Z), och av den anledningen är titeln engelsk, eftersom svengelskan känns som en tydlig och enkel representation över hur vi kommunicerar. Nästan som att vi är obsessed med det.
Den första låten jag skrev till albumet är den singel nr 1 inför albumet Ingen bryr sig?. Jag skrev den utifrån min boomer frustration över hur sociala medier påverkat mottagandet av musik. Hur trender kan motstrida din identitet och att känna sig som en i mängden. Det var när låten var nära färdigskriven som jag kände att det fanns mer att utforska i temat, vilket resulterade i fler låtar. Sen så kom Covid, och i ensamheten stannade min kreativitet och jag sjönk ner i en depression. När jag började skriva igen så klädde sig texterna i en mer personlig och vemodig skepnad. Jag började reflektera över mitt eget konstnärskap och värde. Realisera hur missar i barndomen hängde ihop med den ångest jag kände. Plötsligt så fanns det ännu ett lager till albumet.
Vad vill du förmedla med dessa låtar?
Med dessa låtar vill jag förmedla en genomgående berättelse, nästan som att lyssnaren tittar på en film. Jag hoppas att varje låt ger lyssnaren möjligheten att visualisera scenarier och skapa sina egna unika bilder baserade på texterna och produktionerna. Jag vill inte avslöja för mycket om slutet, men mitt mål och min förhoppning är att efter att sista tonen har spelats, kommer lyssnaren att känna sig berikad med en ny gnista av hopp i mörkret.
Är det något spår som har varit extra svårt att skriva eller har en tyngre betydelse för dig?
Alla låtar har varit svåra på sitt sätt och gått igenom ett dussintals omskrivningar. Den låt som var enklast att skriva var förvånansvärt den som har tyngst betydelse, Lycka till som handlar om mitt liv som 13. Hade en otrolig tvekan på om jag skulle släppa den. Jag skrev Lycka till främst för min egen skull när jag var tvungen att få utlopp för de känslor som jag hade hållit inom mig alltför länge. Jag minns att jag var tveksam till om jag borde dela den med världen. Jag kände mig nästan skamsen över texten och tänkte att jag borde vara tacksam och sluta klaga, som om det var ett bortskämt trauma. Men till slut visade jag den för några nära vänner, och deras reaktion övertygade mig om att jag borde inkludera den på albumet. Lycka till är utan tvekan den mest personliga låten på hela albumet, och den är fortfarande svår för mig att lyssna på. Men den har en enorm betydelse för mig och utgör en viktig del av albumets sammanfattning. Jag tror faktiskt att den har hjälpt mig att bli en bättre människa,
Omslag och singlar har gått i dunkelt lila, är det ett medvetet val och i så fall varför?
Det känns som det börjar bli trendigt att säga att man har synesthesia, så ska undvika säga att jag har det. Om jag måste gissa skulle jag säga att det beror på den drömska och nästan surrealistiska känslan som jag alltid har föreställt mig i musikens instrumentering. Dessa färger har på något sätt kompletterat den ljudvärld jag ville skapa och har fungerat som en visuell representation av musikens atmosfär.
Det var också viktigt för mig att färgen speglade temat med fyrverkerier, som är ett återkommande inslag i albumet. Lila/rosa kändes av någon anledning mest passande och korrekt för att förmedla den känsla och estetik jag ville att albumet skulle ha. Så även om jag inte kan påstå att jag ser färger i musiken på det sätt som synestesi innebär, så har färgvalet varit en medveten och symbolisk del av hela projektets koncept och uttryck.
Hur har du format ljudbilden och tänkt när det gäller sound?
Ljudbilden och soundet för albumet har nästan alltid utvecklats organiskt och format sig själv, i linje med min vision och idé om vad varje låt ska förmedla. För mig har det varit viktigt att ha en klar bild av den miljö och atmosfär som varje låt utspelar sig i, och det har verkligen hjälpt mig att skapa det passande soundet.
Vad är fördelen med att skriva och producera sina egna låtar?
När man lyssnar på musik så tycker jag att man tydligt om texten kommer från artisten själv i jämförelse än om det kommer från 10 låtskrivare, som verkar blivit normen. Jag säger inte ”bara för man inte har skrivit sin låt själv är det inte bara”, då skulle musikhistorien bevisa mig fel. Men om en låt är egenskriven, oavsett om det är en personlig ballad eller en EPA-dunk dänga, så hör man.
Hur skulle du säga att du utvecklats som artist sedan du släppte din första singel Poesi om drömmar och Ullevi till idag?
Poesi om drömmar och Ullevi var en låt som jag kastade ut i världen mest för skojs skull. En låt som jag fortfarande tycker har sin charm och finhet, samtidigt som den inte riktigt känns som jag längre. Sedan dess har jag arbetat hårt på att hitta min egen röst och utveckla mitt konstnärskap. Jag har blivit en bättre låtskrivare och producent, och jag tror att jag har hittat en mer mogen och djupare kreativ riktning. Min musik har fått mer nyans, och jag har blivit mer medveten om att kommunicera känslorna på ett mer genomtänkt sätt. Men på konserter spelar vi den fortfarande ibland för att den är jävligt rolig att framföra, så den har väl något.
Med tanke på den titeln, drömmer du om Ullevi en dag?
Jag har definitivt som alla andra white indieboys en gång i tiden drömt om att vara i Håkans skor och sjunga inför en bölandes publik på Ullevi under sina bästa tonår. Men med åren har jag kanske mognat och insett att drömmar kan vara mycket mer mångsidiga än så. Jag har satt en lägre, mer realistisk ribba för mig själv som gör det lättare att nå mina mål och som samtidigt skapar utrymme för nya drömmar. Jag är öppen för att utforska olika möjligheter och projekt, och jag tror att min syn på framgång och uppfyllelse som artist har breddats och fördjupats.
Nä jag vågar inte säga att jag dagdrömmer om Ullevi längre. Skulle jag tacka nej? Självklart inte!
Hur vill du att lyssnarna ska ta emot det här albumet?
Jag hoppas att jag har gjort en platta man kan dansa, gråta och skratta till. En platta som funkar lika bra på klubben som i hörlurarna på bussen, det var ett av målen.
Avslutande fråga, hur ska du fira releasen?
En och annan öl såklart. Ett super duper mega releasegig på Vassa Eggen i Stockholm. Fest, fest, fest. Natten trött i sängen med känslan ”jaha… de va det”. Vakna med nya andetag och må bra igen.
Elias Emanuel
