Varas imponerade starkt när han släppte New light och den kaxiga Hell no. Nu är artisten tillbaka med en EP! På There You Go! får vi extra allt av krispiga gitarrer, hårda trummor och stökiga produktioner. JAG ÄLSKAR DET! I gränslandet mellan pop och indie hittar Varas sin tårtbit och äger varenda millimeter av den. Stax innan släppet hörde vi av oss till musikskaparen för att få lite mer backstory om EP:n och vad som händer härnäst. Mycket nöje!
År 2020 släppte du senast EP. Vad har hänt sedan dess i din musikaliska utveckling och resa?
Jag tror jag har blivit snävare i min filtrering av influenser i min musik. Åren har hjälpt mig att hitta mitt sätt att göra musik på. Jag tror helt enkelt att jag är säkrare på vad jag vill ha i min musik och inte. Oavsett om det gäller texter, teman eller ljudbilder.
När det begav sig hette debutsingeln Pretty Boys vad skulle du säga om den Varas du är nu kontra då?
Vi är nog rätt lika när det gäller skapandeprocessen. Det ska bara kännas bra! Jag tror jag känner mig närmare mitt artistprojekt nu. Då hade jag svårt att identifiera mig som en artist utan såg det istället som ett utlopp som råkade bli en ”streambar” digital ljudfil. Jag är rent tekniskt på ett annat plan nu och har en större kunskap, men tycker man ska vara försiktig med att säga att jag är en bättre låtskrivare/musikproducent för det.
There You Go! varvar ösiga trummor och krispiga gitarrer med snygga drömmiga melodier. Berätta lite kort, hur började arbetet med samlingen, var det någon låt som startade allt?
Det måste nog vara Hell no, singeln som kom ut i år. Jag hade inte sjungit över liknande ljudbilder innan och jag kände mig fri. Alla mina fula småskrik och euforiska adlibs verkade passa på just den stilen. Så har inte fallet alltid varit innan. Sen kom resten av låtarna väldigt sakta men säkert. Jag har insett att jag gillar att ta lite omvägar för att sedan ändå landa i den ursprungliga stilen.
Vad har inspirerat dig i skrivandet av EPn?
Jag ville framförallt börja spela live med band och andra människor, därför gjorde jag musiken lite mer live-vänlig. Elbasar, elgitarrer, riktiga pianon, riktiga trummor, det som jag inte gjort innan när min musik utgick från mig som producent. I detta projekt har jag ”låtsats” vara ett band, där varje medlem får sin plats. Många instrument återanvänds, jag byter inte spelstil och ljudeffekterna liknar varandra. Det kommer inte att låta som ett band, det är bara band som kan låta som band, men jag inspirerades av tanken. Jag fick energi av det till min produktion, så jag körde bara med huvudet före!
Hur skulle du sammanfatta helheten och temat på EP:n?
Jag tycker titeln “There You Go!” sammanfattar helheten. Den kan sägas med en suck följt av man lägger sig på soffan av ren utmattning (som på omslaget), den kan också sägas av en omhändertagande förälder som lägger en kopp te på ett febrigt barns nattduksbord, den kan också sägas av samma förälder när den för första gången släpper pakethållaren på den lilla cykeln och barnet cyklar själv för resten av livet. Jag tror jag bara försökte få in mina högsta och lägsta toppar i ett projekt.
Vad har det betytt för dig att skapa dessa låtar, var det någon som var extra svår att färdigställa och i så fall varför?
Hmm svår fråga. Produktionen till Rush var svår att få ihop även om sångmelodierna kom snabbast av alla låtar. I slutändan jobbade vi nog längst på Careful what you wish for. Jag spelade in nya sångtagningar många gånger, bytte melodier, testade olika röstlägen och oktaver. Även gitarrer lades till och togs bort. Till slut blev det ungefär som det var från början, brukar bli så. Textmässigt tycker jag extra mycket om New light eftersom jag skäller ut mig själv, det var kul att skriva.
Hur har du tänkt vad gäller omslaget till EP:n och varför blev det den bild vi ser?
Jag ville nog bara få in något vardagligt som inte kändes för regisserat. Jag mår som bäst i min säng och soffa så jag gillar att jag känner mig hemma när jag ser omslaget. Ett otroligt själviskt val!
På tillhörande pressbilder ser vi dig i lack, med en punk-esk vibe hållandes om en björn. Berätta om temat?
Vi ville ha en kontrast mot det jag gjort innan. Både musikmässigt men också visuellt. Svart lack var en tillräckligt stor kontrast mot vit piké. Lamia hade vart i Berlin också så det var on the top of mind haha.
Vad har du för förhoppningar och förväntningar på detta släpp?
Spelningar, spelningar och fler spelningar! Det skulle vara otroligt kul att utveckla låtarna ytterligare och låta dem komma ut i nya former. Och som jag nämnt innan, det är anledningen till att EPn låter som den gör. Så, boka oss!
Vart ser du din karriär om fem år?
Jag vill jobba med fler artister, framförallt utveckla nya. Bli en tillräckligt bra producent för att förverkliga deras vision och samtidigt vara tillräckligt dålig producent för att vara lyhörd och inte vilja köra sitt egna race. När det gäller mitt artistprojekt hoppas jag att jag är lika nyfiken på att experimentera och att jag vågar ha mig själv som försökskanin.
Avslutande fråga, hur tänker du fira släppet?
Med en stor suck, sen slänger jag mig i soffan!
Varas
