Det har blivit dags att presentera ett helt nytt band i bloggen. The Mind Action Conflict är en kvartett som stöpts ur viljan att göra precis som man vill och låta processen ta tid. Första låten av många att komma heter Ocean breeze och ämnar att skänka lugn genom att inspireras av havets svallande vågor. Strax innan släppet hörde vi av oss till bandet för att höra hur känslorna är inför debuten och vad planen är framöver.
Aktuell med debutsingeln Ocean breeze. Men innan vi går in på den. Berätta lite vilka The Mind Action Conflict är och varför blev det detta bandnamn?
The Mind Action Conflict är en aktions grupp bestående av Elias Lorenzo, coach Johnson, Q, Filip Magnusson och Timotej Krazt. Bandnamnet syftar till den ständigt pågående inre konflikten mellan aphjärnan och munkhjärnan. Jag vet att jag mår bra av träning och rutiner, men jag väljer att sitta uppe sent ändå. Som en idiot.
Vad kommer ni ifrån för musikaliska bakgrunder i bandet?
Vi har alla rört oss i olika sammanhang och inom olika gener. Främst pop, folk, punk och jazz.
Vilken skulle ni säga är den största styrkan ni har som band?
Att vi inte är ett band. Utan ett gäng vänner under ledning av en manisk projektledare.
Har ni några specifika musikaliska förebilder eller ljudbilder ni hämtar inspiration från?
Under projektets gång har det lyssnats på mycket Americana. Men vi alla har olika bakgrunder och har producerat och spelat en rad olika genrer. Men mycket inspiration har kommit från att modulera och experimentera med olika instrument och de världar som då öppnats.
Till den aktuell singeln. En låt som ni säger är sprungen ur ett experimenterande med ett piamino och LinnDrum. För den som inte vet vad detta är, har ni lust att förklara?
Piamino är ett mindre skolpiano som producerades av Bröderna lager under 60 talet. Inget som är speciellt i sig men fördelen är att de är små och ryms i en lägenhet.
LinnDrum är en trummaskin som tillverkades under 80 talet och sedan dess har hörts på en rad produktioner såsom Frankie Goes To Hollywoods låt Relax och A-Has Take on me.
Vad handlar låten om för er?
I korthet handlar låten om det smått gudomliga som händer med sinnet när du är i havets närvaro.
Varför blev det den här låten som blev eran första singel?
Den kändes mest aktuell. Samt att den fick ett visuellt sammanhang när Elias besökte släkt o vänner på Kuba och i Miami.
Kommer ni ihåg när låten skrevs och vad som inspirerade den?
Alla låtar har växt fram över tid. Just denna låt blev vad den är efter att Elias sett filmen Moonlight. En fantastisk film som utspelar sig i Miami’s utkanter. Det är en bit dialog som nämner hur allt och alla liksom stannar upp en sekund för att hämta andan när man känner havets kalla bris. Det resonerade i mycket av det jag själv var i och kände just då.
Har ni några utpräglade roller när ni skriver låtar ihop?
Det är väl lite som att jag (Elias) skrivit låtar och bjudit in mina vänner till att tolka och förfina dem. Men jag har en idé om att go musik ska vara som ett gott samtal, tankar som stöts och blöts och det intressanta är de ideér som föds inte vem som tog ordet först.
Fanns det några speciella referenser vad gäller produktion och önskan om hur ljudbilden skulle låta?
Mycket tankar har varit att känna att man är påväg någonstans. Att musiken ska vara en resa, att sitta i en bil som kör bort från något gammalt mot något nytt, bättre och större. Lite bombastiskt och svävande.
Hur skulle ni själva beskriva ert sound?
Köra bilen första dagen på semester.
När ni inte skriver egen musik vad lyssnar ni på då?
El Chacal, Tom Petty, Daniel Romano, Simons Selfors spellista Disco feeling, Love och sedan Shawn Everettes fantastiska produktioner tex Lucius låt Next to normal.
Vart kan vi se er lira live någonstans i höst?
Vi gör ett förlossnings gig på Eden onsdag 24:e Augusti.
Vad är den bästa känslan med att spela live tycker ni?
Att man får tro att man är någon för en sekund.
Kan vi förvänta oss mer musik av er framöver?
Det finns ett halvfärdigt album på en hårddisk. Det finns också en förhoppning om att det skall göras klart till årsskiftet och att någon betalar dyra pengar för att ge ut det. Den här 30 års krisen börjar nämligen gräva djupa hål i fickorna.
Kanske den viktigaste frågan. Ska ni göra något kul på releasedagen?
Scrolla i feeden och se om det finns anledning att öppna flaskan champagne från kylen. Annars är det ju en dag imorgon också.
Avslutande fråga, vad är det för känslor som går igenom kroppen inför det allra första släppet?
Sänkta axlar, alla tänkbara scenarier har redan upplevts i fantasin. Favoriten var den när Filip blir åksjuk och kräks i sin hatt i turnébussen längs highway one och utbrister ”jag fick iaf åka på USA turné”.