Född i Australien mera nu mera baserad i Stockholm skapar Hazlett något han själv kallar ballroom indie folk. Med stora mängder nostalgi ämnar artisten värma lyssnarnas hjärtan genom att spänna över hela färgpaletten av känslor. Efter framgångarna med singeln My skin återvänder han nu med den melankoliska och något ångestfyllda Everybody hates me. En suggestiv låt som håller mig fängslad med sitt atmosfäriska reverb och högt svävande atmosfär. Allra förtjust är jag i refrängen när sångaren brister ut i ett melodiskt ”ooo”. Som en serenad till samtiden sjunger Hazlett om hur svårt det är att hålla sig närvarande i en samtid som uppmanar till distansering och falska verklighetsbilder. Det här är mer än en låt det är ett öppet brev till dagens mänsklighet att försöka förbli i nuet.

”… de senaste åren har gjort oss så ohållbart uppkopplade och online, jag kände att jag höll på att förlora mig själv i det. Jag blev hypermedveten om människor betedde sig annorlunda och den ständiga ensamheten gjorde att dessa tankar fick mig att tro att ingen gillade mig. Det blev ett ögonblick på låten att få saker från bröstet, inte nödvändigtvis för att lösa något utan för att åtminstone låta det torka.”

Hazlett