Kristian Kaspersen släppte nyligen sitt andra album 2dn Time Around och med det följde han upp debuten The Last Temptation of Kristian Kaspersen från 2013.
Då var temat uppväxt och barndom, medan detta är mer hjärtkross, singelliv och destruktiva relationer. Ett vuxnare och mörkare album vilket definitivt märks på bara den inledande och enligt mig lysande låten Teardrops on the dance floor med sin suggestiva och dansanta beat som känns som hämtad från en klubblokal i en källare i Berlin. Det är också därifrån Kristian fått inspirationen till låten. Som han beskriver i pressreleasen: ”dekadensen i Berlin”.
”Det är mycket fest och trasighet som är genomgående tema. Något som jag absolut upplevt i Berlin.
Jag skrev låten ganska sent. Den blev lite som en komprimering av albumets temat och mycket av det jag gått igenom. Så den kändes väldigt mycket som att essensen av albumet finns i den låten.”
Arbetet med 2nd Time Around har pågått i fem år för Kristian. Lite som terapi för att ta sig igenom ett tufft breakup. Men också ett tema de flesta kan relatera till på ett eller annat sätt. För man har väl inte levt om man inte upplevt det där breakupet och den stora kraschen.
”Jag tillät mig själv att utforska det här. Att ta temat på allvar. Jag tycker det är så intressant att när man är som mest skör och hjärtekrossad så är det oftast de gånger man är ute och festar som mest. Man möter massa nya människor och är i ett eufori av extas. I nästa stund kan man sitta på en efterfest och vara helt förstörd. Det är en så otrolig smältdeg av olika känslor. Jag har nog i mitt låtskrivande dissekerat och försökt förstå. Gå på djupet i den upplevelsen med alla de blandade känslorna.”
Med ett sådant universellt tema så var det faktiskt vänner till Kristian som hörde av sig och undrade om han sjöng om dem. Men han också fått mail från fans och främlingar om hur de känner igen sig i låten Love like I’ve never been hurt. Även om den låten är ytterst personlig för Kristian och baserade på hans relationer, så är den också skriven på ett sådant sätt att den kan uppskattas av alla.
”Jag har nog ett helt annat mod i mitt textskrivade idag än jag hade förr. Då kunde jag vara mer allmän och undvikande av sätta vissa pronomen. Att jag nu kan skriva mycket tydligare för att beröra kärlek och sexualitet. På gott och ont, att både ha med de destruktiva och positiva elementen. Jag har ett annat självförtroende och detta är min berättelse och min konst. Jag har rätt att uttrycka den och kan stå för den.”
Sedan är det en del glada låtar på albumet också.
”Ja, tack och lov, haha. Jag hade planer på att släppa albumet långt tidigare med lite andra låtar. Då skulle det heta Into The Dark.
Jag kände att det var ganska bra att jag väntade lite så det inte blev ett genomgående svart album. Flera av låtarna behandlar ju blandningen av vara förälskad och attraherad. Att det finns ömsom härligt och ömsom fruktansvärt. Man kastas mellan ytterligheter. Så som nyförälskelse. Sedan att just 2nd time around blev den mest hoppfulla och romantiska låten på albumet.”
Varför valde du just 2nd time around som albumtitel också?
”Det var flera orsaker. Dels att det är mitt andra album. Dels att låten ger någonstans hopp och är lite romantiskt, så det inte blir för tungt, som Into the dark, haha. Sedan handlar ju albumet om livet efter den stora kärleken och att pröva en andra gång.”
Har du personligen kommit tillbaka efter kärleken?
”Jag är i början av det. Det är en process. Mycket längre än man hade önskat.
Man tänker att NU har jag gått vidare från detta och så händer det något som gör att man är tillbaka igen.”
2nd Time Around är producerad av Peter Hägerås och Emil Hellman, som många känner igen som SoundFactory.
Kristian och Emil är nästa grannar och har känt varandra i tio år nu. Det började med att Kristian bad honom remixa sin första singel Queer at heart. Just det föll inte igenom, men istället använde Emil Kristian som sångare på en del av sina saker, samt att han introducerade honom för den norska gruppen Hungry Hearts som var med i den norska uttagningen till Eurovision med låten Laika 2016, som tyvärr inte vann.
”Jag bjöds in för att sjunga på några låtar och visste inte vilka de var från början. Men det blev ett roligt samarbete och jag gjorde någon spelning tillsammans med dem.
Jag spelade med dem på en Eurovision-kryssning där de var väldigt kända av Eurovision-fansen, trots att de inte vann Norska Melodi Grand Prix.”
Har du funderat på Melodifestivalen?
”Absolut. Jag skickade in två låtar under året som var. Men inget som gick vidare. Men det skulle kunna vara kul. Jag känner att jag framförallt skulle vilja vara med som låtskrivare.”
Inte att stå på scenen med andra ord.
”Precis. Jag ska aldrig säga aldrig. Men det känns som lite olika saker.
Men vi får se. Det är en ganska snäv värld att knöka sig in i. Har du väl hamnat i båten så sitter du rätt säkert. Jag skriver ju musik som är ganska kommersiell, så det är inte omöjligt att jag skickar in lite låtar och ser.
Just låten One little thing på albumet skrev jag när jag och Emil skulle göra något ihop för Mello. Den låten kom till mig tidigt en morgon och jag kände att den skulle bli superbra för en 17, 18-årig tjej eller kille. Då kände jag inte att den var direkt kopplad till mig.
Sedan låg den där och skräpade i några år innan jag insåg att den absolut var jag. Att det är precis så neurotisk jag blir i nyförälskelsen och attraktionen. Nojig inför varje detalj. Skrev jag det? Lade jag till för många emojis? Så det var bara en idé att den var för någon annan, för i mitt undermedvetna var det jag, haha.”
Hur ofta skriver du låtar?
”Just nu är jag inne i en superproduktiv period, vilket det oftast bli när jag har som mest att göra och egentligen inte har tid att skriva, haha.
Men jag har väl en två, tre låtar som jag jobbar med konsekvent.
Förr när jag skrev något som var bra och kände att detta är nog det bästa jag skrivit, så tänkte jag att jag inte kommer att kunna skriva något mer efter det. Men jag har skrivit musik sedan jag varit åtta ungefär, så jag börjar nog inse att det inte kommer att ta stopp, utan att det faktiskt är ett sätt att leva och fungera för mig. Att bearbeta och terapeuta mig själv. Så det lär nog fortsätta.”
Haft några artister som inspirerat dig mycket under arbetet med just detta albumet?
”Några som alltid inspirerat mig är Depeche Mode.
Just när jag skrev detta albumet lyssnade jag en del på Tove Los album Lady Wood. Hon vågar skildra hjärtekross, fester, trasighet och sex. Jag inspirerades nog mycket av hennes texter.
Sedan har The Knife betytt mycket för mig rent ljudmässigt. Deras två första album framförallt.
Annars är jag faktiskt igen jättestor konsumet av musik. Jag har oftast på poddar eller så låter jag det vara tyst. Sedan kan jag absolut fastna för en låt som jag tycker är catchig. Men jag sitter inte och lyssnar på musik och köper vinyler. Utan mer tar in det som kommer i min väg än att jag söker upp så mycket.”
Vilket är favoritalbumet med Depeche?
”Jag skulle nog säga Ultra. Den har så sjukt många bra låtar. Barrel of a gun. Home är en väldigt fin låt.”
Vad kommer att hända under sommaren?
-Jag ska åka på Dancing Summer Queen-kryddning den 3:e Juni med Magnus Carlsson, Mariette, Andy E och gänget. Jag spelade där för två år sedan, så det ska bli kul. Sedan kan det bli fler spelningar. Men inget som är satt än.
Sedan är jag som sagt inne i en skrivarfas just nu så jag hoppas att jag kan grotta ner mig i det.
Betyder det att du har grejer som kommer snart med andra ord?
”Väldig osäkert. Jag har framförallt börjar skriva saker på svenska, vilket jag inte gjort tidigare. Redan när jag skrev som barn var engelska mitt språk. Men nu börjar jag få massa svenska låtidéer. Så vi får se. En del av mig vill kasta ut något ganska snart, medan en annan del vill samla ihop och se vad det är och vilket uttrycka jag vill ha. Om det kanske är någon skillnad på Kristian Kaspersen på svenska och engelska. Vi får se.”
Vad är utmaningen med att skriva på svenska?
”Tyvärr kan jag inte säga något mer originellt än vad de flesta säger. Svenskan är ju ett svårare språk att vara bombastisk på. Eller använda stora ord. Det blir väldigt lätt fånigt på svenska. Vi är lite mer hämmade. Men det som kan vara roligt är att jag kan få in lite mer humor och glimten i ögat när jag skriver. Vilket jag inte får lika ofta på engelska.”
Det har ändå gått 10 år sedan du släppte din första singel. Hur känner du som artist och låtskrivare att du utvecklats?
”Mycket tryggare och stabilare som låtskapare. Just det att jag inte längre känner att varje låt är den sista jag gör. Jag har förstått att det är ett sätt för mig att fungera och existera, så det bara fortsätter komma. Själva hantverket tycker jag att jag blivit skickligare på. Även om jag absolut kunde skriva något som var bra för 10 år sedan också. Men att det är lättare att hitta det som är dramaturgiskt intressant i låten. Att veta var jag ska dra det. Att lära sig kill your darlings.
Jag känner att jag har större kompetens och självförtroende i mitt låtskapande. Många är kallade att bli artister, men det är inte alla som skriver sin egna musik. Det känns skönt att jag har den basen. Att det inte bara handlar om att stå på scenen.”
