Det kan vara svårt att se var Frithiof Stenvall tar slut och alter egot Tall Blonde tar vid. På ytan är de en och samma, men i musiken kommer det fram en annan sida, ett eget väsen. Frithiof växte upp i ett norrbottniskt trähus med potatisland, vedspis och snöskottning. Tall Blonde har snarare stigit upp ur en isvak en dag och liksom tvingat sig själv att vara. Stenvalls sätt att förstå samtiden är att söka sig bakåt. Musiken plockar från folk och klassisk pop, 60-tal och 70-tal. Ljudbilden är jordig, ibland karg men oftast bördig, omsorgsfullt utsmyckad och tidlös i sitt melodispråk, uppbackad av trasiga beats och blixtrande synthfragment. Nu har det äntligen blivit dags att samla allt detta på en platta och resultatet är riktigt starkt. Innan släppet hörde vi av jag av mig till artisten för att grotta ner mig i den värld som är plattan Ponderosa.

Aktuell med debutalbumet Ponderosa. Hur går tankarna och vad är känslorna inför släppet? 

Känner mig väldigt lättad och befriad att få släppa detta. Glad att jag kan vända blad, gå vidare, lägga in en snus och drömma mig bort. Den här release-peppen har jag inte känt av. Kanske mest nervöst att visa upp så många nya låtar. 

Du beskriver plattan som skogsindie. Rå, kantig, men ändå orkestral och vacker. Hur har du kommit fram till att det är såhär det ska låta? 

Jo, jag har laborerat runt en hel del och väntat en massa också. När man väntar länge och låter låten vila i en så blir prodden efter det. Andra låtar kräver att man smider medan järnet är varmt och då blir prodden mer vild. 

Musiken plockar från folk och klassisk pop samt 60-tal och 70-tal. Är det influenser som ligger dig nära om hjärtat? 

Ja, i mitt hjärta finns mest Beatles, Jan Johansson eller något annat mellan perioden 1965-1975. Är sjukt dålig på att lyssna på musik faktiskt, ids inte hitta något nytt haha. 

Resultatet för mig blir tidlös musik med ett unikt melodispråk. Jag hör Beatles, mängder av live-instrumentering och starka synth-fragment. Det är spännande att veta vad du kommer från för musikalisk bakgrund? 

Jag började spela piano i 6-års åldern. Spelade bara klassiska stycken fram tills tonåren då jag började utforska bluesen. När jag var 17 flyttade jag till Jokkmokk och började lira i band. Det var då jag började skriva egen musik och det var också då jag började spela mer gitarr. 

Som jag förstår är plattan skapad i en gammal bagarstuga i Måttsund utanför Luleå. Varför valde du att skriva där? Betyder platsen något extra för dig? 

Det är min hemgård, uppvuxen här. Flyttade hem från Jokkmokk för 3 års sen, ville bygga om bagarstugan på mina föräldrars gård till musikstudio. Bagarstugan var i princip fallfärdig så det har varit en enormt jobb, bytt timmerstockar, hämtat sten från berget och byggt torpargrund, renoverat gamla 1800-tals fönster osv. Så jag har lagt mycket själ i min studio. Platsen betyder allt för mig. Det är inte helt sant att jag skapat skivan i bagarstugan. Slutspurten på skivan är gjord i stugan. Studion blev klar i somras, före det så hade jag mina föräldrars TV-rum som studio. Sen är ju mycket spelat in i olika hemmastudios också. Så allt är inte Bagarstuga-sound. 

Kommer du ihåg när du bestämde dig för att låtarna du skrev skulle bli en platta, eller var det givet från början? 

Jo men efter jag släppt min debut EP Wonderful 2018 så kände jag att jag ville göra en fullängdare. Tänkte så innan ens första låten var skriven. 

Vad skulle du säga knyter ihop albumet i form av tema och/eller budskap? 

Ja du, jag vet inte om det finns något som knyter ihop det här albumet. Det är bara ett gäng låtar, skriven under en 4 årsperiod. Tänker att det måste inte alltid finnas ett medvetet budskap eller tema. Gillar när det kan vara lite spretigt och vildvuxet. 

På tillhörande art-work ser vi dig målad med röda artärer. Vad är storyn bakom omslagsbilden och konceptet? 

Det är stjärnorna, Emma Wiggefors, Martin Åhlin, Rebecka Digervall och Tomas Bäcklund som gjorde det där. Jag gav dom fria händer. De fick göra något spontant under en dag och det blev resultatet. 

I den lysande singeln Daisies såg vi dig agera varulv, hur kommer det sig? 

Det var så att jag ville göra en musikvideo till Worn Out Jacket först. Hörde av mig till Martin Åhlin som gjort alla mina videor hittills. Han fick idén med varulven pga textraden ‘’Howling at the moon’’. Vi skulle göra en slags romantisk b-filmsrulle med mig som varulv. 

Sen gick tiden och Daisies skrevs. Jag kände att det var en starkare låt och också roligare låt att göra video till, så jag, Martin Åhlin, Tomas Bäcklund och Rebecka Digervall arbetade fram en ny idé utifrån Varulvs-konceptet så det skulle passa Daisies.  

Det känns som det ligger en mystik och till viss del melankoli över din musik. Skulle du säga att det stämmer och är det i så fall ett medvetet val? 

Ja jag vet inte om det är medvetet. Jag säger som min kompis Dennis Kalla – Det finns bra musik och så finns det glad musik. Jag har väl en kärlek för det melankoliska och dunkla, fast visst, det finns ju bra glad musik också haha. 

Som Tall Blonde lämnar du Frithiof Stenvall och tar ett alterego. Vad står Tall Blonde för och vad möjliggör artisten för utlopp av dig själv?

Tall Blonde är den fria själen. Nånting jag skulle vilja vara. Men nånting jag inte kan vara. Handlar mer om strävan än om att vara. 

Mitt favoritspår är Lucky Charm, har du något speciellt spår som betyder extra mycket för dig? 

Jaaa, nä svårt. Jag har haft favoriter i omgångar. Tror att Worn Out Jacket är min favorit bara för att det är en solid låt. 

Det känns som att du skapat ett starkt team kring denna platta och som independent-artist. Vilka har du med dig på resan och hur mycket gör du själv?

Jo, jag har ju mitt team. Skriver mest mina låtar med Tomas Bäcklund och Olle Nyman. Sen har Rebecka Digervall, Jonathan Bluth, Gustav Afsahi, Dennis Kalla, Andreas Larsson, Anton Vallin och Ollie Olson varit med också. Och såklart BD Pop som har varit med och samproducerat albumet.
I och med att jag inte skriver text själv, gör mest musik och produktion, så är jag beroende av att jobba med folk. Sen har jag ju mitt fina bollplank Stefan N Sundström som alltid kommer med bra feedback. Jag har proddat låtarna själv eller tillsammans med Tomas Bäcklund och Gustav Afsahi. Spelat en del instrument själv och tagit in olika musiker, mest lokala musiker, men också några som bor söderut. Det fina nuförtiden är att många kan spela in mycket hemmavid. Många äger en egen hemmastudio. Så en del trummor, bas och gitarr är spelat in i deras hemmastudio. 

Vad skulle du säga är fördelarna med att släppa musik själv? 

Fördelen är väl att det är mindre kockar i soppan och man får en större del av kakan? 

Hur länge har du drivit din artistkarriär? 

Jag började med Tall Blonde 2017 efter att mitt band Frithiof upplöstes och jag flyttade hem till Måttsund. 

Är det något speciellt du vill skicka med till lyssnarna när de hör på ditt album? 

Nä, vafan skulle det vara? 

Avslutande fråga. Vad är det bästa tipset du kan ge till andra musiker som vill lyckas

Är man tillräckligt ambitiös och passionerad så går väl allt? Hitta ett team som tror på din grej.