Första gången jag såg Jean-Michel Jarre live var i Berlin efter att han släppt albumet Chronology , som enligt undertecknad är fransmannens bästa album. Det var en magisk upplevelse. Mäktig trots den lilla arenan, sjukt bra ljud och bra val av låtar. Då var det värre under turnén med Oxygene 7-13 som faktiskt nådde Göteborg. Sömnig och tafflig skulle man kunna sammanfatta den konserten med.
Men nu är det dags för Jarre att än en gång besöka Sverige och Hovet i Stockholm.

Med de två albumen Electronica vol. 1 & 2 i bagaget har Jarre en klar fördel mot när han var här sist. Han har ju en riktigt bra grund att turnera med.
Scenen är inramad med en skärmvägg längst bak samt en sex-delad skärm längst fram som kan röra sig i sidled och även dela sig i mindre skärmar för att skapa effekter av ljus och bild.
Även laser bjuds det på. Hej, det är ju ändå Jarre.

Då musiken på Electronica ter sig lite tyngre och mer dansant (för att vara Jarre) men även poppigare på grund av att en del av låtarna är samarbeten med popartister, så blir faktiskt låtarna live lite tyngre i produktionen. Även hans klassiska låtar från de tidigare albumen känns mörkare och fylligare ikväll, vilket jag personligen gillar. Jag har väl sällan sett Jarres musik som ren dansmusik men ikväll är det faktiskt bara alla stolarna på parkett som är i vägen för mogendans (jupp, vi är en något äldre publik ikväll). Men när Jarre kör igång en sönder-vocodad version av Pet Shop Boys -samarbetet Brick England så ställer sig alla på parkett upp efter Jarres uppmaning.
Jag gillar blandningen av gammalt och nytt ikväll. Dock tycker jag det är synd att Jarre inte spelar fler av sina pop-samarbeten från Electronica. Det känns helt okej med förinspelad sång för att faktiskt få Neil Tennants eller Anthony Gonzalez röst på deras låtar. Nu blir det istället Jarres två medmusiker som står för sången vilket känns lite snopet.
Men i gengäld får vi höra ett stycke från kommande Oxygene 3 -albumet som släpps i December (Oxygene 17 ). Lät faktiskt bättre än jag kunde hoppas på, så jag får nog skriva upp förväntningarna på det albumet en smula.

Det är ändå imponerande att en snart 70-år gammal synthräv som Jarre fortfarande kan överraska och skapa ett riktigt bra party för oss som kommit till Hovet ikväll. Konserten håller definitivt högre klass än när han var här sist. Att han sedan inte är rädd att inspireras av en ny generation musiker inom den genre han själv är pionjär inom är beundransvärt.