Ett av vår tids största problem i den lavin av information som möter oss är folk som bygger sin åsikt av en rubriksättning.
Scenariet är oftast i stil med:
Upprörande rubrik som tidning lägger upp på Facebook.
Folk kommenterar rubriken och fasas över den.
De har inte klickat in och läst att det egentligen inte var så farligt.
Nästan varje vecka läser jag inlägg från journalister som suckar över hur folk vet allt om det mesta, men de tar sig inte tiden att ens ta reda på hur det egentligen ligger till. Hade de istället klickat in och spenderat 120 sekunder på att läsa igenom artikeln hade världen blivit så mycket bättre.
Visst, sedan går det inte att komma bort från troll som bara skriver kommentarer som ska uppröra eller elda på massorna. Dessa får man helt enkelt bortse från.
Då blir jag faktiskt mer upprörd när utbildade journalister lägger sig på samma nivå som trollen och de som bedömer en händelse efter rubriken. När de skriver en lång krönika om saker de inte sett eller upplevt.
Som igår.
Journalisten och författaren Peter Kadhammar var tvungen att skriva av sig om schlagerhelvetet och all skitmusik han behövt utstå under förra veckan. Lägg sedan till sex veckor i början på året med Melodifestivalen och vi är uppe i 17 timmar av Peters liv som gått åt till att behöva utså skitmusik.
Problemet är bara att Peter inte sett programmen.
Han inleder hela sitt utbrott med att han minsann inte sett, men det är jobbigt ändå.
Hur kan man som journalist ta det spåret?
Att bli ett troll och hata något man inte sett eller ens vet om det är bra eller inte?
Självklart har säkert Peter, likt så många andra, sett Eurovision eller Melodifestivalen tidigare i sitt liv – innan han gick över till improvisationsjazz som han hyllar i inlägget. Men även om man inte uppskattar musiken kanske han skulle gilla hur programmet kärleksfullt drev med sig själv i bland annat numret Love Love Peace Peace . Eller att bara stolt se hur vi i Sverige är bland de bästa i världen på att göra direktsänd TV-underhållning, där produktion och programledare håller världsklass.
Självklart är inte alla låtar bra i varesig Melodifestivalen eller Eurovision. Det är hela grejen, att vi ska ta fram den låt som den stora massan tycker är bäst. För att hitta den, måste en ta bort lite skräp.
Men problemet för Peter verkar i första hand vara att han inte är målgruppen för programmet. Han älskar ju jazz, inte popmusik (och troligen inte lättsamma underhållningsprogram överhuvudtaget). Då är det just jazz han ska skriva om. Inte ett program han inte sett. Lika lite som jag inte ska skriva om Fotboll, för det är för mig helt ointressant och något jag helt enkelt inte kan.
Sedan skriver Peter att han ändå – trots att han inte sett programmet – blir överöst med artiklar och information om det. Ja, nu är ju Melodifestivalen och Eurovision två av de största programmen i Svensk-TV, så det vore konstigt om det inte bevakades av media.
Själv hoppar jag över sportsidorna och har stängt av de flesta notiser om just sport i Omni-appen. Ändå behöver jag uppenbarligen få en pushnotis om att Zlatan lämnat Paris Saint-Germain. Det får jag leva med. Men jag skulle inte sätta mig och skriva en arg krönika om det.
Då räcker det med trollen på Facebook.
