Om man bortser från gråtandet i början av låten (som kändes lite för övertydligt), så blev Gråta en skönt avslappnad låt, med ett behagligt lunk. Musiken är lite som en soundtrack för en lat söndag. Här lyfts allt fram av sköna melodier och en inramning som färgats av bluesens arrangemang.
Jag kan tänka mig att detta är en låt som just musiker går extra hårt igång på. Starka melodier och en livekänsla i studion skvallrar ju om att detta kan vara väldigt uppskattat.
Gråta är en låt där The Name Will sjunger om reflektioner och självinsikt. En insikt som får artisten att gråta över sin plats och position i livet.
Vad känner du själv att du vill gråta över i ditt liv?
