Ace Wilder är äntligen tillbaka i Melodifestivalen!
Sist gång hon var med skrällde hon rejält i Göteborg med att ta sin Busy doin’ nothin’ direkt till final där hon med bara två poäng missade segerpallen till Sanna Nielsen.
Nu har hon tagit med samma låtskrivare ( Joy och Linnea Deb ) plus Anton Hård af Segerstad och Behshad Ashnai för att skapa ytterligare en hit.
Jag träffade Alice på hotellet för att snacka lite om årets festival.
Men först kunde jag inte låta bli att prata lite om den otroligt starka kampanjen Songs With Pride inför Stockholm Pride, där tre olika artister fick träffa en person inom HBT-världen för att skriva en låt. Ace Wilders bidrag blev Monkey on my back baserat på den 10-åriga transexuella Sam och hans berättelse.
-Vad var det som fick dig intresserad av Sams berättelse.
Det var faktiskt just hans berättelse. Jag blev kontaktad av de som skulle organisera det hela, och de hade olika människor jag fick läsa om, och det som imponerade mig så mycket var att han var så ung. Att bara vara 10 år och så modig med följa sin magkänsla utan att bry sig vad andra tycker gjorde mig sjukt imponerad. När jag träffade honom satt jag bara och stirrade, för jag var inte så mogen när jag var liten. Sedan var hans föräldrar ascoola. Den typ av familj som jag själv hoppas jag kan vara när jag blir äldre. Jag kommer vara som Sams mamma och stötta mina barn utan att lägga samhällets värderingar på mina barn – jag vill ha barn som har självförtroende.
-Var det lätt att skriva låten?
Jag ville inte göra den så jag berättade hans historia. Istället ville jag poängtera att vi alla har något som vi går och bär på. Istället för att bära på hemligheter, vill jag att man är sig själv. Samma sak om man är gay eller transexuell – bara be you. Alla har sina demoner, och man är inte den enda i världen som känner sig utstött eller ensam.
-Fick du större förståelse för transexuella efter detta?
Ja, och det var väldigt intressant. Nu vet jag att transcommunityn inte vill bli representerade av Caitlyn Jenner , men det var intressant att det kom samtidigt och man fick läsa mer om det i bland annat Vanity Fair och Vouge med mera. Så det var mycket sådant vilket ändå är jävligt bra, för då blir det en öppen diskussion och inte så udda. Det är lite drömmen att om ett barn föds i fel kropp så ska det vara naturligt att det är så. Samma sak som om barnet tillexempel har astma – det ska inte vara en stor grej, och det blir mycket bättre om vi kan diskutera det.
-Men nu är du tillbaka här igen. Vad var det roligaste sist gång?
Att få komma till finalen var ju stort. Det var något helt nytt och oväntat. Allt var helt overkligt, vi bara stod och tittade på varandra jag och dansarna.
–Don’t worry – är du ett control freak eller är du mer lättsam?
Jag skulle säga att jag är mer lättsam. Men mina vänner skulle nog säga att jag är control freak inom vissa oråden inom mitt liv.
-Som vilka?
Jag kan verkligen inte komma på något, haha. Min koreograf sa till mig att jag har kontrollbehov, och jag undrar på vilket sätt? Han bara: ”du vill se allt inan vi gör saker”. Så kanske att jag har det när vi uppträder. Medan andra saker kan jag släppa hur lätt som helst. Men jag vet nog inte var gränsen går där jag är easy going eller för uptight.
-Du och The Family verkar ha det fantastisk ihop. Hur kom det ens till?
Det var ju igenom Busy doin’ nothin’ . Sedan jobbade vi lite mer efter det och det visade sig att jag och Linnea har samma födelsedag och humor. Jag har massa videor som Joy filmat där vi inte får något gjort när vi jobbar, för att vi sitter och skrattar oavbrutet. Jag vet inte varför vi har så roligt tillsammans, men vi två klickar.
-Hur bra går det när ni väl jobbar?
Då går det ganska snabbt. Joy och Anton är där som håller ordning på oss. När vi väl bestämmer oss för att bli klara så måste vi bli det, för dom har två barn och jag har saker att göra också. Så vi brukar kunna skärpa oss, och när vi väl jobbar går det väldigt bra.
-Både denna och Buisy doin’ nothin’ har ju väldigt hög hitpotential. Hur håller ni er ajour med ny musik?
Det är det jag älskar med The Family. Dom älskar musik. Man sover äter, skiter höll jag på att säga… Men allt handlar om musik. Man lyssnar på ny musik hela tiden. Man älskar det man gör. Dessutom älskar de att vara kreativa och göra konstiga saker. Det är det jag brinner för. Hellre göra något lite konstigt som folk kommer ihåg, än att göra något alldagligt. Jag tror att det går bra för dom som låtskrivare för att dom lever musik. Dom vill bli bäst och utmanar sig själva hela tiden.
De hade som mål att komma till USA och jobba med de bästa där. Nu har de åkt dit och jobbat med massa duktiga människor. Dom jobbar och sliter och älskar vartenda sekund! Det är det man måste göra, annars är det bara att lägga ner.
-Om du skulle beskriva din låt?
Den är upptempo, det är lite Elvis och Michael Jackson för mig. Kanske lite inslag av country. Vi kände att det var lite udda, och kände att vi körde på det.
-Vilket är ditt främsta vapen på lördag?
Min fina personlighet, haha! Jag tror det är mina asgrymma dansare. Det gör väldigt mycket för mig att de står och backar upp mig. Man får lite mer pondus av dem.
-Kommer folk känna att det är samma som sist gång eller helt nytt?
Det var viktigt för mig att det skulle kännas nytt, men ändå Ace Wilder. Jag kommer aldrig stå en i en fin klänning. Denna gång ville jag ha med tjejer och ta fram de snygga, coola och starka. Sist gång hade jag bara killar och det ger en annan energi, men denna gång är det bara tjejer och det ger en annan pondus. Men det är fortfarande Litho Nericcio som gjort koreografin.
-Barbie eller He-Man?
He-Man! Gud det var längesedan!
Fast jag hade min kollektion med Barbies när jag var liten. Men det är lite tragiskt, för jag tog aldrig ur dem ur lådan. Jag hade 50 stycken hemma, som min syster fick tag på och klippte av håret på alla. Det var en stor sak i mitt liv. Till och med min mamma grät.
Jag tyckte inte om min syster på väldigt länge. När detta hände var hon åtta och jag tio. Jag tror jag förlät henne när hon var 22.
Så Barbie.
-Bästa årstiden?
Sommar.
-Vad hade du gjort om du var 15 år igen?
Jag hade nog varit lite vildare då. Jag var väldigt duktig and it gave me nothin’. Jag ville komma fram med dansen och göra bra ifrån mig i skolan. Visst jag gjorde en del dumma saker, men jag var ändå skötsam.
-Vem spelar huvudrollen i din liv?
Oj vad svårt… Amy Schumer .
Ace Wilder
@Facebook
