När jag träffar Alice Botéus på fiket vi avtalat möte på är jag sen – eller ovanligt tidig.
En kommunikationsmiss hade gjort att klockan 17 blev 12 och jag slängde mig i bilen från Sisjön in till Nordstan medan Alice tålmodigt väntade på mig.
Vi hälsar och jag frågar om hon vill ha en kopp kaffe eller te, men hon nöjer sig med glaset med vatten som hon har framför sig.
Då detta är lunchtid inne på Green Room, är den oftast halvfulla lolaken full med folk och främst barnvagnar. Det är alltså hit alla lattemammor går med sina barn för att socialisera med sina väninnor.
Jag är lite orolig för inspelningen av samtalet när vi sitter där. I vanliga fall brukar det vara lugnt och låg volym, men i dag är lokalen fylld med såll av porslin, barn och prat. Men det visar sig att min diktafon tar upp Alice röst perfekt och jag kan lyssna igenom samtalet efteråt utan att behöva vara direkt orolig över att jag missar något.
Alice är en något blyg tjej från Kullavik som älskar popmusik.
Hade det inte varit för att en kompis var lite mer framåt hade hon kanske aldrig ställt upp i tävlingen GP Scen förra året. Men nu blev hon mer eller mindre tvingad att ställa upp, annars hade hon fått spö, var kompisens hot.
”Jag gillar inte tävlingar och kände mest att jag inte kunde förstå varför jag skulle vara med i det?” minns hon.
Men hennes kompis övertalning betalade sig, för Alice gick och vann tävlingen som var början på ett nytt kapitel i hennes liv.
Det var via GP Scen som hon träffade sin nuvarande producent, den otroligt begåvade Hans Olsson-Brookes som ligger bakom produktionen av bland annat Me And My Army samt Universal Poplab .
”Det var nog det största priset att vinna GP Scen” erkänner hon.
Vinsten betydde tre dagar i studio tillsammans med Hans och även att jobba med ett promotionbolag för att få ut sitt namn i surret bland branschfolk och på nätet, vilket resulterade i att hennes vinnarlåt Någonting? Nej spelades på P3.
Ett halvår senare kunde hon skriva på ett skivkontrakt med EMI Music Sweden och med det började jobbet att sammanställa en skiva.
Det jag tycker är imponerande med Alice B och hennes musik, är att mina tankar går till artister som Håkan Hellström , Timo Räisänen ja till och med Morrissey än kvinnliga diton när jag hör henne. Hennes musikstil har det klassiska Göteborgssoundet som vi nästan uteslutande förknippar med just män.
”Det är kul när en tjej kan jämföras med en manlig artist, för det händer ju aldrig i vanliga fall.”
Sedan är det helt klart bra för popscenen att det kommer en tjej med starka texter, som både kan beröra den kvinnliga och manliga lyssnaren.
Om många av hennes musikkollegor i Göteborgstrakten kommer från arbetarkvarter med mer normala förhållanden bakom sig, är Alice uppvuxen i överklassens Kullavik söder om staden.
”Jag vet ju att jag inte är arbetarklass, men jag har alltid kämpat för att inte bli som dem i Kullavik.”
Vissa skulle säkert avfärda henne som fejk med den bakgrunden – överklass som vill vara med det vanliga folket. Men saken är den att Alice skriver minst lika starka vardagsbetraktelser och har minst lika kritisk syn på samhället som de som föddes på andra sidan staketet.
Hon har till och med gjort en låt som heter just Kullaviks hamn , om hennes resa mot Göteborg ifrån sina rötter.
”Jag gillar dekadens, det är nog därför jag gillar Göteborg. Här är det ju blåsigt och regnigt och lite smutsigt.”
Innan Alice blev sångerska hade hon en fallenhet för trummor.
Hon slog mycket på kastruller när hon var liten och ville helst av allt få ett riktigt trumset.
Musiken började utvecklas när Alice fick en gitarr och hon kunde börja spela låtar som var mycket influerade av bland annat Kurt Cobain .
De förebilder Alice hade under sin uppväxt som färgade hennes musikstil var förutom Nirvana : Cure , Smashing Punkins samt en hel del riot grrrl band så som Bikini Kill . När hon började skapa sin egna musik hemma blev det mer akustisk pop som går att höra på de demos Alice lagt upp på My Space .
Tillsammans med Caroline Kabat fick hon hjälp att lägga på trummor till låtarna och bygga upp dem till en mer bandorienterad popmusik. Med i kompbandet medverkar även Olle Widell på bas och Emma Wättring på piano.
Under mars i år hade de spelat in 15 låtar som ska ges ut av EMI.
Första smakprovet vi fick var singeln I den här staden, som nu i oktober följs upp av EPn med singeln Akta lekande barn som förstaspår, samt att de valt ut en del låtar som inte kommer hamna på albumet som släpps under första månaderna av 2012.
Till detta kommer Alice och hennes band spela en del konserter för att promota albumet under vintern. Närmast är en spelning på Oceanen Kulturhuset här i just de gamla arbetarkvarteren Majorna i Göteborg.
En dröm för Alice är att få spela på Way Out West .
Med hennes musik och personliga stil skulle en sådan spelning passa perfekt. Om inget så borde de ju låta den kvinnliga Håkan Hellström få spela där också och sjunga sin hyllning till staden, miljöerna och folket.
Det hade på något sätt inte varit mer än rättvist.
