En svag Monarchy-EP där de inledande 3 spåren räddar upp mycket.
När Monarchy släppte sin debutskiva Around the Sun 2011 blev jag helt paff över hur fantastiskt det var.
Låtarna var för sig och som en helhet var alla mer eller mindre fantastiska och låtar som Black, the colour of my heart , I won’t let go och Floating cars håller jag fortfarande som mästerverk.
Så ni förstår att mina förväntningar allts är höga så gort duon släpper något nytt.
De lyckades ju bra med mådde singeln Disintergration och Living Without You . Men så kom titelspåret till EPn Almost Human , och det kändes som att magin började försvinna en del.
För mycket vocoder och den där fantasifulla och snygga produktionen var som bortblåst.
Helt enkelt, en riktigt dålig låt, och i Monarchy-mått mätt är det en katastrof.
Men EPn i sig är dock bättre än titeln nu när jag hört hela.
Absolut inte i närheten av debuten, men jag gillar kommande singeln Black Widow väldigt mycket. Det är klassisk Monarchy där Andrew och Ras röster mixas in i produktionen på det där smarta sätt som de gjort tidigare. Sedan är inledande The Beutiful Ones ganska trevlig med sitt visslande och housepiano.
Med andra ord, håll er till de tre första låtarna, så har ni en bra trespårs-singel.
