Där är till ett varmt och behagligt medryckande arrangemang, där mjuka trummor och luftiga synthar får lägga grunden för låten. Över arrangemanget hör vi Judith Timans lena röst som här målar upp en fin text om kärlek. Hur man liksom kan se en framtid med den personen man är kär i, lite som att när man blundar kan man se galaxer.
Om låten utvecklar sångerskan:
“Jag vet inte om någon mer kan känna igen sig i hur man blundar sådär jättehårt så allt bara är becksvart, men sen sakta men säkert börjar man se ljusglimtar. Det liknar nästan galaxer. Det var startskottet för den här låten. Det vidareutvecklades senare som en liknelse av kärlek. Att se något stort när man tittar på en person. En hel framtid kring allt man ska vara, göra och bli”
Jag som gillat samtliga låtar som Judith släppt tidigare, blev golvad även denna gång. Det jag uppskattar här är den organiska känslan i låten och hur det är något bubblande i låten. Precis som kärleken är i största allmänhet.
Singeln är ett försmak på sångerskans kommande EP.
