Under tre jular i rad, från 2001 till 2003, samlades vi i biograferna för att uppleva Peter Jacksons mästerliga filmatisering av J.R.R. Tolkiens böcker Sagan om Ringen.
Den andra filmen i trilogin var Sagan om de Två Tornen. Här växte Howard Shores filmmusik på mig. Det var en mörkare atmosfär i musiken och det är några stycken i musiken som än i dag ger mig gåshud. Speciellt det mäktiga tema som skapades för Théoden. Nästan varje gång jag går in i en krya eller pampig byggnad är det det stycket som ekar i min skalle, eller som jag visslar på. Ett stycke som för mig är lika ikoniskt som självaste Darth Vader-temat.
Sången från den andra filmen heter Gollum’s song och skulle från början ha framförts av den isländska artisten Björk. Men på grund av sin graviditet kunde hon inte slutföra projektet och det blev istället en annan islänning som fick ställa sig bakom mikrofonen.
Det blev den tidiga GusGus-sångerskan Emilíana Torrini som blåste liv i Gollum’s song och skapade en sorgsen, vacker och helt otroligt framförande till Howars Shores musik. Det är hjärtskärande och vackert. Sången till stråkarna skapade verkligen filmmagi för oss i biosalongen eller genom våra hörlurar.
Låten i sig fick inte lika stort genomslag som Enyas May it be från den första filmen. Vilket är lite synd, för det är som sagt en otroligt vacker låt, som dock kräver sina lyssningar för att växa på en. Men när den väl gjort det är lär den inte gå någonstans.
Om du aldrig upplevde Gollum’s song när den släpptes 2002, så tycker jag det är dags att lyssna på den nu.
