För ett par veckor sedan, såg jag om filmen Pretty Woman. Den där romantiska komedin med Julia Roberts och Richard Gere, där Roberts spelar prostituerad och köps för en vecka för att vara Geres sällskap. En något svartare och modern My Fair Lady, som idag inte hade funkat lika bra med publiken och ärligt så är det en film som inte riktigt åldras med värdighet. Själv var jag ganska förvånad över hur tunt manuset trots allt är, såhär 36 år senare. Men då när det begav sig förvandlades de 14 miljoner dollar som Touchstone Pictures plöjt ner i filmen till 460 och alla älskade den. Det var en film som inte bara kickade igång Robets karriär, det var filmen som även väckte liv i Geres. Det var väl just deras kemi som funkade bäst – han som träig företagspirat och hon som otämjbar prosituterad med sårbart inre. Duon sågs igen nio år senare i filmen Runaway Bride av samma regissör, vars hela poäng var att rida på nostalgin från Pretty Woman. Succé, absolut – om än inte på samma nivå.
Något som blev en annan succé från filmen var dess soundtrack. Filmen inleds med Wild women do av Natalie Cole, som av någon anledning inte finns på någon musiktjänst idag… Filmen har bland annat musik av David Bowie, Peter Cetera, Go West och vår egna Roxette. Albumet blev en minst lika stor succé som filmen och sålde bland annat 3 gånger platina i USA och guld här hemma i Sverige.
I kölvattnet av succén med The Look hade Per Gessle fått en fråga om han hade en låt som kunde användas i filmen. Det han skrapade fram var julsingeln It must have been love (Christmas for the broken hearted) som duon släppte tre år tidigare. Nu fick låten en uppdatering. Bort med ord som Christmas och istället blev det It’s a hard winter’s day. Succén blev ett faktum när låten användes över den viktiga scenen i slutet av andra akten och låten verkligen exploderade på topplistan i USA. Med singeln fick Roxette sin tredje etta på Billboard Hot 100 och när året var slut visade det sig att låten blev den näst mest framgångsrika singeln i USA 1990. Stort!
Även i Europa hade vi Roxette och Pretty Woman-feber. I Storbritannien hamnade låten på en tredjeplats medan låten här hemma i Sverige slutade på en sjätteplats. Soundtracket till filmen sålde som tåget och blev etta på topplistan här hemma. Så folk valde kanske soundtracket över singlarna från filmen.
Själv tycker jag ju It must have been love är en lysande powerballad från sin tid.
Det är en låt som visar på dynamiken mellan Per Gessle och Marie Fredriksson. Pers lysande musikskapande och Maries straka, uttrycksfulla röst. Det var en av duons låtar som fick oss att inse hur unik denna kombination var.
Som sagt, filmen Pretty Woman är väl inte där idag som den var för 36 år sedan. Men just den där scenen, i slutet av andra akten visar vad fantastisk musik kan göra för att lyfta en hel scen eller film för den delen också. För det är nog just den där scenen när allt (kanske) är över som vi alla mins från filmen – och kanske när Roberts kommer tillbaka till butiken som bett henne lämna dagen innan och säger ”Du jobbar på provision va? Stort misstag, enormt!”
It must have been love nådde nyligen en miljard streams på Spotify och i samband med det sa Per Gessle detta:
”Jag är en mycket stolt pappa till It must have been love och att den nu har passerat en miljard streams är lite svårt att ta in. Den skrevs på piano i vindsvåningen i Halmstad och var lite svår att sjunga för mig, men när Marie tog tag i den lät den smått magisk med en gång. Clarence Öfwermans sparsamma produktion gjorde dessutom att både melodin, texten och Maries fantastiska sång maximerades.”
Vilka minnen har du till låten och vad tycker du om denna klassiska Roxette-ballad?
