Året 2017 satte Calvin Harris soundet för alla mina somrar framöver. Efter första lyssningen av Funk Wav Bounces Vol. 1 var jag tagen av de enkla, men samtidigt geniala melodierna. Nu, fem år senare kommer uppföljaren Funk Wav Bounces Vol. 2 och mina förväntningar har sedan singeln Potion med Dua Lipa varit skyhöga. Men är stora artistnamn likställt med självklara hits? Låt oss ta reda på det tillsammans. 

I sann funk wav bounces anda utstrålar albumet en omedelbar avslappnade sommarvibb i samklang med första volymen. Jag hade blivit både förvånad och besviken om den här typen av album hade släppts på hösten eller våren. Det här är helt klart ett ”mitt i sommaren album”. Funken är där, men den här gången väljer Harris att inkludera mer inslag av disco. Vilket också är ganska självklart om man lägger örat mot marken och lyssnar på vad som trendar just nu. Så låt oss göra en sak klar, den här plattan maskerar sig inte att vara något annat än försök till radiohits och höga streamingsifffror. Så varför göra det onödigt komplicerat? Ibland känns det som att Harris lägger fällben på sig själv och försöker ge oss så svåra melodier som möjligt för att bevisa att detta inte är ett album som desperat törstar efter kommersiell framgång. Men vem försöker han lura? På singeln Stay With Me lyckas Calvin samla några av artist-elitens absolut grädda. Justin Timberlake, Halsey och Pharrell Williams, men istället för att ge oss en CANT STOP THE FEELING! känns det som att jag lyssnar på tre olika låtar som inte har något med varandra att göra. Visst, svävande stråkar, effektiva basgångar och effektade elgitarrer skapar en skön korsningen mellan 70-talets dansgenre och funk. Men ljudbilden kan ”only do so much”. Det starkaste i en poplåt är melodin. 

När vi ändå är nere i träsket av missar går det inte att undgå introlåten New Money. Md skum instrumentering och rapparen 21 Savage som leverera löjliga textrader som ”Gucci plagg, kush luktar som armhålor,” är detta inget annat än skämskudde. Pianot känner vi igen från den odödliga hiten Slide, men det är väl i princip det enda positiva med den här låten. 

Vad dock Harris gör rätt i är att byta ut stora delar av artistsamarbetena från första plattan. De som återvänder är Migos, Offset liksom Williams och Snoop Dogg. Men trots en helt utbytt cast känns det ändå oinspirerat många gånger. I min värld är det snarare namnen som ska vara dragplåstren än själva låtarna. Vilket är ett fundamentalt fel. Det här är helt klart albumet som ska spelas på uteserveringar och fester. Sett till de kraven fyller plattan också sitt sytt. Men varför inte försätta göra EDM-pop med rak kick då? Någonstans tror jag ändå att Calvin vill särskilja sig från sina producent-kollegor och skapa en unik lyssnarupplevelse. Därav känns det slappt att släppa något som många gånger känns tafatt och på tomgång. 

De ögonblick då Funk Wav Bounces Vol. 2 tar paus från kylan och ger skott av adrenalin är på låtar som Ready or Not där Busta Rhymes ger oss sin tungvrickande rap. Även Lean On Me med sina svävande syntar och bultande housepianon är ett av albumets starkare stunder. Kul nog visar även Swae Lee upp en helt ny sida av sin sångröst ackompanjerad av fräck elgitarr. Ett av de trevligare popiga samarbetena är därtill Obsessed med Charlie Puth och Shenseea som med sin karibisk twist och stolpiga piano ger oss sköna vibbar. 

Spännande nog väljer Harris att inkludera en hel del rap på en platta som försöker vara funk. Jag uppskattar absolut bitvis kontrasten när dessa två genrer möts i en groovy rytm. Men han hade nog vunnit på att ta in fler popsångare. Harris uppfinner inte dans-pophjulet på nytt med Funk Wav Bounces Vol. 2. Det här albumet har in alls så mycket att erbjuda som Funk Wav Bounces Vol. 1. Så om du letar efter vibey-låtar att njuta av resten av sommaren, kan det vara bättre att hålla fast vid Harris hits från 2017. Men på det hela är det ett fint avslappnat album som funkar för en sensommarkväll när många tröttnat på att blasta EDM hits. Trots ett många gånger oinspirerat album finns det ändå några (med betoning på några) låtar som förtjänar att lyftas fram och räddar betyget en aning för denna plattan.