Idag släpper Uppsalabandet The Rhymes EP:n Elevator och med den följer de upp debutalbumet från våren 2020. Precis när de släppte albumet stängdes hela världen ner och planer på spelningar i Tyskland och Sverige grusades samtidigt som IVA-platserna fylldes med Covid fall.
Vad skulle man göra då som litet indieband från Sveriges fjärde största stad?
Jag träffade sångaren Tomas Rimeika Karlsson över zoom som berättar:

”Vi var utan intäkter och sökte första krisstödet utan att att få några pengar. Då var frågan hur vi skulle göra eftersom vi satsat mycket av våra egna pengar på albumet. Då kom jag på att crowdfunding görs ju. Så jag spelade in en video där jag berättade om läget. Sedan ställde fansen upp. Utan fansens hjälp hade det inte varit en EP idag, så vi är extremt tacksamma!”

-Om du skulle sammanfatta EP:n Elevator, vad skulle du säga då?

”Det är en förhöjning av debutalbumet som vi släppte i April förra året. Att nu tar vi ett steg längre här. Låtarna handlar om att höjas tillsammans med musiken. Speciellt när vi hoppas att alla restriktioner släpps snart kan detta vara soundtracket till slutet av karantänen och lite vara en kickstart in i livet efter.”

-Hur var arbetet med dessa fyra låtar, kontra debuten.

”Vi gjorde detta under förra sommaren. I och med att det var restriktioner fick vi göra det hela geografiskt åtskilt. Adam drog igång sin Studio Kebab i studentlyan i Uppsala förra våren där de andra samlades då och då medan jag bodde i Malmö. Så jag bidrog med sång och melodier som jag skickade upp medan Adam, Oscar, Erik och Johan samlades i studion och byggde demos. Sedan kom Kevin Hamring in lite senare under våren och tog det vidare under sommaren för då spelade vi in allt och Kevin mixade samt skrev text till låten Autobahn och även till Get high buy clothes tillsammans med mig.
Så det skedde under en period av två månader när vi var geografisk åtskilda, men allt tankades sedan in i moderskeppet.”

-Det måste ändå vara ett ganska skönt sätt att jobba på, att kunna skapa något tillsammans fast man inte kan ses.

”Det är fantastiskt. Det är ju det nya under 20-talet att skapa från hemmet och skicka filer till varandra för att bygga musik på det viset. Det funkade ju inte för 20 år sedan. Nu kan man skicka filer och man har så bra mjukvara i ljudprogrammen att man sedan kan klistra ihop allt som kommer från tillexempel Tyskland, Sverige eller USA till en låt. Det är hallelujah-ögonblick varje dag.”

-Om vi återgår lite till crowdfundingen. Har folk vilja att faktiskt stötta artister ökat? Det kändes som förr köpte man på sin höjd en band-tshirt. Men betalningsviljan har ökat. Bland annat finns ju ett bolag som heter Corite där man som artist släpper låtar som fans varit med och stöttat. Det känns som en ny möjlighet för artister att få in pengar på detta sättet och med det inte behöva gå till skivbolag för att finansiera och släppa sin musik.

”Vi får hoppas det. Den nya tekniken demokratiserar ju spelplanen lite. Man behöver inte längre gå via skivbolagen för att släppa musiken utan man kan engagera folk via sociala medier och skapa en crowd. Så förhoppningsvis kan man göra det mer och mer. Sedan har ju de stora bolagen väldigt stor makt. Det fina är ju att makten börjar utmanas och man kan bygga egna community. Det fick vi verkligen kvittot på i Augusti när vi fick in 100,5%.”

-Vågar man döpa en låt till Autobahn med risk att få arga Kraftwerk-fans efter sig?

”Haha, ja det vågar man. Jag tänker att det skulle kunna vara en hyllning. När de lyssnar får de se om det är hyllning eller diss, men vi skulle nog se det som en hyllning tror jag.”

-Sedan är Autobahn en bra låttitel. Åk snabbt och långt och komma bort.

”Precis. Vi har ju spelat i Berlin och Hamburg innan pandemin och det gav ju verkligen mersmak. Så Tyskland är verkligen en plats vi vill turnera mer i.
Sedan handlar ju låten om att bryta upp och ta sig vidare. Det är som sagt Kevin som producerat låten som även skrivit stora delar av låten. Det var basisten Oscar som kom upp med originalslingan, sedan byggdes det på. Kevin har stått för en stor del av det arbetet och haft visionen där, sedan har vi andra följt med på den visionen.”

–Atomic Spring heter den sista låten som inte är släppt innan EP:n. Berätta lite om den.

”Den handlar om döden. Atomic Spring är ett smeknamn på himmelriket där man kommer efter livets slut. Jag skrev texten med min mormor i åtanke. Sedan hade andra i bandet också förlorat anhöriga under de senaste åren så det blev ett koncentrat av de erfarenheterna. Hur det är att plötsligt inte ha den personen där men att samtidigt hoppas på att träffa personen igen i himmelen, där det inte finns någon smärta och där det finns blommor. Så någon indie shoegaze-hyllning till relationen som varit mellan en själv och personen i livet. En hoppfull låt om att träffas igen.
Texten förmedlar smärta men musiken förmedlar hopp och lycka. Det där dubbla, bitterljuva som vi är ute efter i musiken.”

-Som ett tydligt liveband som ni ändå är. Hur har pandemin påverkat er som band på fler sätt än just att inte kunnat spela live?

”Vi har varit mer deppiga, haha.
Det har varit riktigt kärvt för vi har ju inte repat sedan förra hösten. Vi har setts på zoom då och då samt skick at låtar. Så väldigt segt. Samtidigt är det kul att kunna släppa musik ändå. Vi släppte ju första singeln Never collide i Mars och andra singeln i April och nu blir det EP. Så det har varit hoppfullt.
Själv har jag haft stor absintens för gig så jag har ställt mig på gatorna i Malmö och Uppsala men även i Stockholm för att samla in pengar till vårdpersonal. För det är ändå inte vi inom musiken som det är mest synd om, det är alla som förlorat nära anhörig och de som lidit. Inte minst all vårdpersonal och alla hjältar som sliter på intensivvården och äldrevården för att rädda liv. Det är ju de som ska ha mer pengar i lön men även kredden.”

-Samtidigt blir man vansinnig på folk som ändå tycker att det ska minsann får gå ut och festa och göra lite som de vill. Man KAN ju ta det lugnt ett år.

”Verkligen. Det sätter igång många frågor. Hur mycket man själv är villig att backa från mina egna behov och begär för att andra ska överleva och känna mindre smärta. Det gäller att tänka efter där.”

-Vad händer framöver nu, vad ser du fram emot?

”Jag ser fram emot fler gig. Det var ju en som köpte ett elektriskt gig under crowdfundingen så det måste vi förverkliga. Sedan har vi en planerad spelning i Berlin den 30:e September och sedan hoppas vi väl att vi kan köra vårt releasegig för albumet ett år senare. Så vi är taggade för både svenska och tyska gig under hösten.”