När jag köpte fysiska CD var jag väldigt glad i just CD-maxiformatet. Många låtar gavs på den tiden ut som CD-singlar. Då kom CD:n i en papp-ficka likt vinylskivan, som tyvärr var allt för lätt att göra sönder. På dessa singlar fick man allt som oftast en instrumental-version tillsammans med radio-versionen. Ibland kunde artisten slängt in en klassisk b-sida, som gärna fick vara en helt ny låt, eller kanske ett spår från albumet.
Då tyckte jag CD-maxin var klart mycket roligare. Där kunde man förutom b-sidan eller vad det nu må vara som extraspår på singeln, även få med en knippe remixer.
Ibland kunde man få hela fyra, fem olika remixer på singeln. Vissa av dem var grymma, andra, när de blev lite mer dub-aktiga, passade inte riktigt min smak. Men regeln för mig när jag köpte singlar var alltid att köpa CD-maxin i första hand för det var där man fick just remixarna.
Ibland fick man dock tråkiga live-versioner av låtar för att artisten nyligen varit på turné. Det är något som inte ändrats för mig det minsta genom åren om jag ska vara ärlig. Live-inspelningar är faktiskt sjukt tråkiga. Inte ens om man var där och såg konserten är en liveinspelning spännande på skiva. Då var det mer med en suck som jag fick köpa maxin för att den kanske hade en rolig b-sida eller en remix bland de där hell-tråkiga liveinspelningarna.
När iTunes var nytt och jag började fasa ut mitt köp av fysiska CD släpptes fortfarande singlarna på samma sätt. En radio-version tillsammans med eventuell b-sida och remixar (eller live-spår). Då var ju lanseringen av den digitala produkten lika med den fysiska. Men lanseringen av singlar förändrades snabbt och medan de fysiska albumet fortfarande fanns fasades de fysiska singlarna helt ut och blev digitala, vilket var en ganska logisk utveckling då försäljningen av singlar blev helt ointressant när Spotify fanns i var mans hem.
Nu släpps istället låtar i löpande takt. Det som en gång var singlar (dedikerade till radio och en video för att bygga upp intresset till ett album) är nu varvade med separata låtar från albumet. Det gör att vi missar en viktig del i släppet. Vi missar remixarna.
När en låt släpps idag är det ofta med väldigt kort fönster. Från det att man spikat att låten ska ut behöver det inte gå många veckor eller ens dagar. Denna snabba väg från mastring till Spotify gör att det blir nästan omöjligt att be producenter remixa låtarna. å grund av det släpps nästan inga kommersiella låtar med remixar längre (undantag finns, men de är inte många).
Jag kan sakna det lite. Jag tycker som sagt det fortfarande är kul med remixar, speciellt på låtar jag gillar. Heck, det har ju till och med funnits gånger där remixen är överlägsen originalet. Det var ju så jag upptäckte många lovande producenter via just deras remixar på låtar jag gillade.
Nu har det istället vuxit fram en annan typ av remixare. De som sitter på sin kammare och remixar efter vokalerna vissa artister lägger upp som remixtävling. Detta är helt klart en bra sak för kreativa artister att kunna göra. Men det är lite svårare att hitta dessa remixar då jag sällan vet om att de finns eller att tävlingen ens ägt rum. Sedan blir det gärna ett problem när en bra remix helt plötsligt måste tas ner från SoundCloud för att någon upphovshen minsann inte vill att den ska ligga där. Den jakten gör det ännu svårare att kunna hitta roliga remixar.
Inte blir det direkt roligt när det väl görs officiella remixar på en radiohit heller. Då släpps dessa remixar oftast som enskilda spår veckor eller till och med månader efter originalsläppet. Främsta problemet när det kommer till remixer av dagens större artister – tycker jag – är att man fokuserar för mycket på etablerade producenter. Det är definitivt bra för låten att David Guetta eller Calvin Harris remixat den. Men när det kommer ett stort namn som remixare känns det mer som personen satt sitt namn på den för att skapa streams till skivbolaget, och resultatet är oftast en lökig upp-speedad-version av originalet. Då är det ju klart mycket roligare med de där spännande nya namnen som kan skapa något nytt och innovativt med låten som gör den intressant. En riktigt bra remix på en hit av en ny producent kan ju sparka igång en hel karriär. Du anar inte hur många artister genom åren jag först upptäckt som just remixare av en låt som sedan vuxit sig till någon som släpper musik på egen hand. Det är liksom halva nöjet med att lyssna på remixar. Speciellt kul var det när etablerade artister som nästan konsekvent valde spännande up’n’coming-producenter för sina remixar. Ett väldigt bra sätt att ge unga producenter en chans att glänsa i ens egna solsken.
Tyvärr kommer vi nog inte längre att uppleva de där roliga remixarna på dagens radio- och spellistehits som vi kunde förr. Ska man hitta en remix idag måste man verkligen aktivt leta istället för att få dem serverade vid ens streamingsplattform. Det är lite synd. För jag kan verkligen sakna de där grymma remixarna som fick mig att lyssna mer på dem än originalet. Med det fick jag även upp ögonen för andra artister när de i sin tur blivit remixade av mina favorit-remixare. It’s a circle of life kind of thing.
