En hyllning till funken
Mark Ronson kan sin soul-funkiga musikhistoria, vilket inte minst märks på hans senaste album Uptown Special, som är som en hyllning till det funkiga 70-talet.
Record Collection var ett album som växte på mig sakta men säkert.
Jag var inte helt övertygad om Mark Ronsons förträfflighet efter några lyssningar, även om jag älskade Bang Bang Bang och titelspåret.
Men efter ett tag blev det bara bättre och bättre tills det tillslut hamnade högst upp på listan över de bästa albumen 2010.
Nu har det gått fem år och Mark Ronson släpper sitt nya album Uptown Special .
Likt föregångaren är jag inte helt övertygad, och kommer jag nog aldrig bli lika tagen av detta som förra.
Samtidigt har det gått från bra till bättre under senaste veckan. Men det har något som inte är till sin fördel. Det är väldigt mycket funk.
Om en älskar 70-tals soul-funk kommer detta bli ett kärt återseende till den genren.
Det är nämligen otroligt välgjort och likt en hyllning till genren och årtiondet.
Jag har all respekt för det.
Ronson kan sin sak, och det märks även för en novis funkare som mig. Han har till och med tagit in Pulitzer-vinnaren Michael Chabon för att skriva texterna, för att få det lite mer intressanta än dagens pop och r&b-texter.
För mig är är dock Ronson som bäst när han gör nutidspop kryddad med influenser från förr, och inte tvärt om.
Jag kan dock inte låta bli att älska låtar som Daffodils , som nästan är ett Daft Funk -spår, samt den enligt mig fantastiska James Brown -aktiga Uptown Funk där Bruno Mars äntligen känns relevant.
Har dock en känsla att albumet kommer växa ytterligare under året, vilket i grunden bra album gör. Så jag friar nog hellre än fäller i detta fall.
Mark @
Facebook