Efter avskedet från duon Klara & Jag inleder Klara Tuva en ny musikalisk resa när hon ger ut singeln Första sommaren. Med avskalad produktion och häpnadsväckande vokaler sjunger artisten om hur nära sorg och glädje kan ligga varandra när man går igenom ett uppbrott. Något som förmedlas med en otrolig styrka och inlevelse vilket resulterar i en imponerande debut.

Strax innan release bad vi Klara svara på några frågor om vart hon är i livet nu och vart hon är på väg som du kan läsa här nedan. Om du gillar att läsa intervjuer i bloggen med dina favoritartister får du gärna stötta bloggen som Popmuzik Lover på Patreon. Det hjälper att driva bloggen vidare som en av de få svenska musikbloggar som orkar fortsätta, samt den enda som ger dig dagliga musikinlägg. Det är en bra och viktig sak att stötta, eller hur?

Ur askan in i elden, tillbaka med artistprojekt på egna ben under Klara Tuva. Hur har omställningen varit för dig att gå från duo till soloartist? 

Det har såklart varit en jättestor omställning att gå från att vara två till att stå på egna ben. Det har dock varit en nödvändig utmaning för min personliga utveckling tror jag? Att få rannsaka sig själv, sin egen smak och sin egen musikaliska identitet. 

Hur växte känslan av att Klara & Jag skulle få ett slut fram, var det ett tufft eller naturligt beslut? 

Det sjuka var att Johanna var så synkade i beslutet. I backspegeln såg jag framför mig att Klara & Jags framtida break up skulle leda till skav, för vad var oddsen att vi skulle känna samma? Men vi har ju gått igenom allt parallellt, samma upp- och samma nedgångar, så på ett sätt är det ju rätt naturligt att vi båda hamnade där samtidigt. Min största rädsla har nog egentligen varit att inte få hålla på med musik, och om uppbrottet från Klara & Jag skulle innebära min egen musikaliska död.

Vilket är det roligaste/pinsammaste/starkaste minnet du har tillsammans från Klara & Jag tiden? 

Jag är inte en så pinsamt lagd person men när vi spelade på Guldbaggegalans efterfest framför hela Sveriges skådespelarelit la våra tracks av vilket gjorde att vi mitt i vår mest uptempo låt sjöng ofrivillig a capella. Lite som i Hitta Nemos “hajmat ho ha ha”. Starkaste minnet är nog när vi spelade för kungen och hela sveriges politikerkår. Jag var så nervös att det gjorde ont i kroppen men när vi gick upp på scenen möttes vi av ett soligt septemberstockholm som var knökat med folk ända ut på broarna vilket var sjukt mäktigt.

Vad kommer du bära med dig för lärdomar från den musikresa ni två gjorde tillsammans? 

Att en vapendragare är det bästa skyddsnätet för att våga kasta sig in i en främmande bransch tror jag?Johanna och jag har ju liksom fått skapa vår egen kultur där vi fått bestämma reglerna och kunnat dela både sorger och framgångar vilket gjort en modigare på ett sätt.

Om vi nu istället blickar framåt och fokuserar helt och hållet på dig. Nu släpps Första sommaren, vad symboliserar den låten för dig? 

Första sommaren var den första låten jag skrev till mitt soloprojekt så pappret över vad Klara Tuva skulle bli var helt blankt. Jag tycker om att jobba så, att inte låsa mig till några specifika ramar utan bara se vad som kommer. När Felix Svedestig Göthesson och jag skrev den hade en kompis till mig precis gått igenom ett break up från ett långt förhållande och jag tänkte mycket på hur konstig tiden efter ett uppbrott är. Man pendlar mellan totalt mörker och känslor av att det kanske ändå blir bra, och man gör en massa konstiga saker bara för att hålla huvudet över vattenytan och att hitta tillbaka till sin grundidentitet och sig själv.

Varför blev det just den här låten som blev första singeln från dig som soloartist? 

Första sommaren skrevs nästan av sig själv när Felix och jag sågs i studion, och jag kände med en gång att det är exakt i den världen jag vill vara i. Den första låten sätter ju prägeln på all min musik på något sätt, och det kändes fint att få inleda ett nytt kapitel med någonting så naket och känslosamt. 

Hur skulle du själv beskriva din musik och den kreativa processen du har bakom skapandet?  

För mig är det så viktigt att min musik känns äkta och som jag. Jag har till och med dragit mig från att samarbeta med andra för att jag varit rädd att påverkas och tappa kärnan i det jag gör. Jag är en rätt lustdriven person och egentligen tror jag att jag är rädd för att tappa lusten och att påverkas av hur jag borde tänka strategiskt osv för så vill jag inte skriva musik.

Vad är skillnaden på att skriva tillsammans med någon, till andra och helt själv? 

Det är jättestor skillnad. Johanna och jag är sjukt effektiva tillsammans, det är som att alltid ha med sig ett bollplank som kan spinna vidare på ens ideér. Att skriva till andra tycker jag är sjukt kul, och man får en annan slags distans till skrivandet än när man skriver till sig själv. Jag älskar att få hoppa in i någon annans huvud och anpassa exempelvis text till artistens vokabulär och referenser. När jag skriver till mig själv har jag mycket lättare för att fastna i självkritik.

Ljudbilden till Första sommaren är atmosfärisk, avskalad men ändå stor. Berätta vad hur har tankarna gått när det gäller produktionen till låten? 

Åh jag hade så mycket idéer till ljudbilden och ville exempelvis hålla på trummorna så länge det gick. Låten börjar väldigt avskalat för att sedan växa lite till, och ytterligare lite till. Jag ser hela ljudbilden som en stegrande uppåtkurva där klimaxet kommer på slutet. Jag visste direkt när vi skrev den att jag ville att det skulle vara så. Melankolisk men ändå hoppfull.

Är det den här ljudbilden vi kan förvänta oss av kommande släpp från dig?

Delvis. Jag kanske släpper in trummorna lite tidigare framöver, men all musik jag släpper under året är mer avskalad än tidigare. Mitt hjärta bultar fortfarande hårt för den klassiska popen, men kostymen är definitivt naknare än tidigare. Jag har också en kärlek för åka bil i LA-musik som ni kommer att få höra i kommande släpp.

Det är ibland läskigt att tänka på framtiden och förhoppningar, men om du ändå måste. Vad hoppas du att din musikkarriär är om fem år? 

Helt ärligt så är det viktigaste för mig att det fortfarande känns kul och lustfyllt. En dröm är att spela på utsålda festivaler, gärna typ Woodstock om det hade funnits, haha. Men det viktigaste för mig är att ha en plattform att uttrycka mig på. Jag är säker på att så länge det känns kul kommer jag att hålla på även om min enda spelning är på Biltema i Västervik.

Vad betyder möjligheten att uttrycka sig genom musik för dig?

Det betyder allt. När jag var yngre och drömde om att hålla på med musik var jag så frustrerad över att jag inte visste i vilken ände jag skulle börja. Även om det känns som att jag börjar om från 0 nu så slår tacksamheten mig ibland att jag har verktygen att förverkliga mitt skapande och nå ut med min musik. Klyscha men sant så är det terapi att skriva melodier till sina dagbokstexter.

Som musikskapare är inte alla dagar kreativa, vad gör du för att lyfta upp dig själv en dag när du inte finner någon inspiration? 

Jag försöker ofta vara snäll mot mig själv. Det är klart att det kan vara nedslående dagar man tvivlar, men jag har lärt mig att det är en del av processen och försöker att se promenader och soffhäng som inspirationstid. Vissa dagar har man flow, andra inte, men jag tror att alla dagar fyller ett syfte i skrivandet.

Vad hade du velat skicka för tips till en 23-årig Klara som står i början av sin musikaliska resa med dagens ögon? 

Lita på din magkänsla. Jag är väldigt nöjd över hur allting blivit med Klara & Jag för tillsammans med Johanna har jag alltid kunnat navigera i omgivningens åsikter och förväntningar, men det har verkligen också lärt mig hur viktigt det är att bottna i sina egna åsikter och känslor, för det är det enda som räknas i slutändan.

Avslutningsvis. Vad ska du göra din första sommar och vår för den delen som artisten Klara Tuva?

Ni kan förvänta er mycket musik för mig framåt. Mycket kul är på gång!