Bandet Karakou fortsätter att släppa sina melankoliska och slagkraftiga låtar. Låtar där mörkret får ta plats men också melodierna och den där känslan i både samspelet mellan musikerna och sången. För mig är bandet lite av en kombination av Kent och Keane. Det är arenarock med synthar och stark popkänsla. Magi.

Nya singeln heter Döen daen då. Med en varm och samtidigt stor ljudbild tar vi oss ut i natten. Där vemod och känslan av vi och dom får färga nattens slowmotiondans i discokulans sken. Snyggt är det i vilket fall. Musik som träffar mig precis rätt.