Hur vi devalverar singlar.

Pinterest LinkedIn Tumblr +
Like
Love
Haha
Wow
Sad
Angry

Egentligen är det Robyns fel alltihopa. När hon omfamnade den nya tekniken och släppte EP-serien Body Talk under 2010 satte hon en ny standard för hur man kunde släppa musik. Det var inte längre singlar och album vartannat år som det varit tidigare. Robyn såg potentialen i det snabba mediet som var Spotify och att sprida ut 21 låtar på tre EP (för att sedan samla upp 15 av dem på ett album) var något helt nytt. Även om Body Talk distribuerades på fysiska skivor också, så kändes det som att det var just streaming och Spotify som fick sätta ramarna för hur låtarna skulle släppas. Med andra ord: det traditionella sättet att släppa en skiva hade där och då försvunnit.

Efter Robyn kom många andra. En låt i månaden i ett år. En låt i veckan i två månader. Två album på ett år. Att strömma musiken och inte länge släppa den fysiskt skapade möjligheten att släppa musik lite som man själv ville. Ramen var ens egna takt att skapa nya låtar. Somliga valde att släppa en låt så fort den var färdig. Andra samlade ihop en knippe låtar för att sedan släppa några singlar och sedan en EP.
Hur man än gjorde så fick fansen ett helt nytt sätt att konsumera musiken på. På både gott och ont…

Det jag märkt ganska tydligt under de senaste åren är att inte ens artisten längre vet vad som är en singel.
För mig är en singel ens starkaste låt just nu. Den som förr skulle tävla om att nå förstaplatsen på singellistan. Nu ska den hålla sig kvar i spellistorna så länge som möjligt. Men generellt så ska det vara en stark låt. Därav en singel.
Det är ganska ofta som jag får en låt från en artist som jag kanske inte känner håller måttet och sedan avvisar låten. Senare samma dag, eller några dagar fram i veckan kan det ibland dimpa ner en ny “singel” av samma artist. En annan låt som kanske är en singel, kanske är ett albumspår eller b-sida, vad vet jag. En sak är dock nästan alltid säker: om man helt plötsligt har två, tre singlar att presentera, så är det inga singlar längre. Det är låtar. Ni vet. Spår fyra, sju och nio på albumet. De där som sällan är singlar utan som vi då kallade för “albumspår”. Man devalverar ju ens egna singlar om man kastar ur sig många på kort stund.
-Visst, i detta fallet – när artister skickar låt efter låt på Submithub – så är det kanske mer hoppet om att någon av ens låtar ska fastna. Men någonstans antar jag att man skickar sitt starkaste kort först. Annars är det ju ingen mening med det.
Men med det kommer vi in på nästa del i singel-devalveringen…

Artister som skapat ett album – säg tio låtar. Sedan väljer de att släppa detta album som tio fristående singlar. Idén är ambitiös och ganska kul. Det säger jag inget om. Men visa mig det album som innehåller tio singlar. Det finns album med många bra låtar. Men sällan ett album som bara innehåller singlar (om det inte är en Greatest Hits-samling). Det är här som många artsier förlorat sin kompass i vad som är en singel och vad som helt enkelt bara är en låt. De verkar inte kunna “kill your darlings” på det viset att de ärligt kan säga att en låt helt enkelt inte håller måttet för att vara en hit.
Av de där tio låtarna på albumet, så kanske (om man är duktig på hits) fyra kan vara singlar (och då räknar jag högt). Vill man portionera ut dessa fyra singlar så skulle man isåfall lägga de resterande sex låtarna som b-sidor på dessa singlar. Då ger man ändå något extra till ens följare, men man har inte hybris. För hellre ett par riktigt bra singlar under ett år, än tio mediokra låtar.

Samtidigt så börjar tyvärr begreppet singel försvinna mer och mer. Även om det fortfarande släpps väldigt många singlar som aldrig är ämnade att hitta till ett helt album, eller som släpps med en tydlig plan att faktiskt vara en singel från ett album. Så är det snart väldigt svårt att veta vad som faktiskt är singel och vad som bara är ett smakprov från ens kommande album.
Inför ett albumsläpp så portionerar artister ut låtar för att fylla New Music Friday-spellistan veckorna före släppet. För let’s face it. När albumet väl är släppt så är det vidare till nästa album. Det är bara inför ett album som man kan släppa nya låtar från plattan som en morgongåva varje fredag, och det är ju i de där spellistorna som bolagen vill hitta sina artister… Även om det är lite som den där artisten på Submithub som kastar ur sig låtar för att hoppas att någon av dem fastnar.

Så någonstans har vi gått från singlar och album, till singlar och låtar. Singlarna som kanske får en video och som spelas i radio. Låtarna som ska fylla ut spellistor och portioneras ut så ingen glömmer artisten i fråga. Samtidigt är det fasligt svårt för artisten att veta vad som är vad och fatta att “okej, detta är ett albumspår, den låten behöver inte handskas som en singel”. Även om tekniken gör det möjligt att faktiskt släppa en låt, EP eller album lite som man vill, så är det fortfarande viktigt att ha en plan. Att förstå vad man släpper och hur man släpper det. För den lilla detaljen verkar många ha missat i hela den här DIY-eran.

Känns ändå som att det hela slutar så som det började.
Av tio låtar så är tre starka singlar. Men vi släpper ändå de där sju andra låtarna. Skillnaden är att då blev det ett album. Nu är det fristående låtar som blir till mat för spellistor, där någon av låtarna förhoppningsvis fastnar i mer än en vecka.

Like
Love
Haha
Wow
Sad
Angry
Share.

Comments are closed.