När en artist går bort, som man haft någon form av relation till musikmässigt, är det självklart att man lyssnar på den artisten. Det blir lite som en hyllning och en återblick på den artisten.
När pushnotisen om Marie Fredrikssons alldeles förtidiga, men tyvärr inte helt överraskade bortgång var det Tro som blev låten jag kom att tänka på. Jag har ju alltid älskat den vemodiga Fredriksson. Sångerskans ballader har alltid varit något speciellt. Hennes starka röst fick ta så mycket plats på dessa låtar, speciellt här på denna låt som producerats av sångerskan tillsammans med Mikael Bolyos. Därför kände jag att just Tro fick representera allt som Marie stod för som artist. Den vemodig men hoppfulla. Den vackra och starka. Framförallt en artist som gett svensk popmusik så många starka låtar. Men också en röst som vi alla kommer sakna. En röst som funkade lika bra till ballader som upptempo poplåtar signerade Per Gessle. Det var ju här i Roxette som folk över hela världen fick uppleva Maries röst. I den gruppen var hon definitivt skönheten i kontrast till Gessles raspiga röst. Men det var också genidrag av Gessle att verkligen ta vara på denna röst på låtarna. Det var ju kombinationen av Pers fingertoppskänsla för poplåtar och Maries röst som verkligen gjorde Roxette till den enorma framgång de faktiskt blev.
Men som sagt. Är det en låt som får representera Marie Fredriksson nu när hon lämnat oss 61 år ung, får det bli Tro. En av svensk popmusiks absoluta höjdpunkter.
