Så blev Saade starkaste kortet i Melodifestivalen igen.

I veckan blev det klart att Eric Saade signar med Warner Music. Detta efter att ha blivit av med sitt kontrakt hos Roxy Recordings där han legat sedan start. Jag blev lite förvånad över detta, men kanske inte superförvånad ändå…

Efter Sting i Melodifestivalen 2015 så kände Saade sig färdig med musikprogrammet som tagit honom till flick- och pojkrummen samt Eurovision. Bra så. Artister behöver utvecklas och tillsammans med bröderna Norén släppte han den lovande singeln Colors som utmynnade i den inte så lysande EP:n Saade 2016.
Istället för att fortsätta på indie-Saade kom han med i Så Mycket Bättre året därpå för att göra okej, men ändå halvhjärtade versioner av andras låtar. Det blev kanske inte lyftet som Saade behövde och efter samtal med skivbolaget gick de skilda vägar 2018.

Även detta är i mina ögon en bra sak. Saade borde vara ett starkt namn att kunna stå på egna ben och likt sitt ex Molly Sandén satsa på att släppa musik mer självständigt.
Även här börjar det bra. Första singeln på svenska heter Så jävla fel och Saade tar hjälp av Jubel via hans egna bolag Saade Tunes för marknadsföringen. Det känns helt klart som Saade hittat rätt med sin svenska sida och singeln följs upp med Vill ha mer som gästas av Parham i November förra året.
Efter det är Saade en av programledarna i Melodifestivalen där han lyckas förvånansvärt bra och faktiskt får övervägande bra recensioner för sin insats. Med andra ord är det en perfekt plattform för Eric att jobba vidare med sitt nu oberoende varumärke. Sångare och underhållare. Perfekt för krogshow, TV-program etc. Framförallt visade den annars så coole Saade att han minsann kan vara super-folklig och bjuda på sig själv, vilket kanske inte lyst igenom hela vägen. Grymt jobbat där.

Så kom då den där notisen om att Eric Saade signats till Warner Music. Inte en distributionsdeal eller liknande, utan artistavtal.
På bilden i Musikindustrin kunde vi se en leende Robert Skowronski och Camilla Bjering von Zweigbergk från skivbolaget, och jag förstår att de är nöjda med signingen. Camilla och Robert jobbar hårt med Melodifestivalen, och att signa en Eurovision-trean är liksom räkmacka in i Christer Björkmans TV-show. För Warner är som bekant Warner, och de är inte företaget som jobbar supermycket utanför boxen. De checkar gärna av de där givna vägarna för att jobba med en artist. Kan artisten vara med i Mello till död-dagar är det enkelt och lätta pengar in för dem.
Min (inte så) vilda gissning är att Saade kommer ses i Melodifestivalen både en och två gånger de närmaste åren, viket såklart är kul för oss som gillar Melodifestivalen. Saade är en proffsig artist som alltid levererar i tävlingen. Men samtidigt känns det otroligt synd att han och hans manager Tomas Lingman gör det så lätt för sig.
För visst, den lite svårare Norén-Saade funkade inte superbra, men han skulle kunna skapa något lite roligare än Warners ramverk för artister med det han började bygga upp med sina oberoende singlar i fjol. Men orken kanske inte fanns att dra det stora lasset som tillexempel Darin gör idag.

Men men. En sak är säker. Mello-fansen kommer bli glada. Frågan är mer hur många vändor Saade känner det är kul att gå på kommunfest i Norrland igen?

Comments are closed.

Send this to a friend