En intervju med David Björk

Det som jag uppskattar mycket när det gäller att blogga om musik, är att hitta de där nya artisterna som inte slagit igenom än, men som är otroligt lovande.
David Björk är en av dem.
Blev tipsad om honom för ett bra tag sedan av en vän och jag blev mycket imponerad över de låtar David lagt upp på sin SoundCloud-sida.
Bra popmusik med hjärta och själ. Speciellt när han lade upp den nästan Kent -doftande låten …att släppa taget blev jag helt fast.
Det visade sig även att han var vän med Andreas Moe , som Being Blogged intervjuat tidigare, samt att även han varit med som musiker på Ulrik Munthers turné under sommaren 2011.
Helt enkelt kändes det som ett måste att även krypa ner under skinnet på honom och ge er en mer ingående presentation av unge herr Björk.
Vi träffades på Espresso House nere vid centralen i Stockholm – på samma fik jag träffade Moe tidigare, för att ta en kopp kaffe ihop och prata om vem han är och var han vill göra med sin karriär.

David växte upp i Sandviken i en familj som alla uppskattade musik.
Staden har i sig ett starkt musikliv och varje år anornas jazzfestivalen Bangen som drar mycket folk.
”Det var främst min bror Fredrik som lyssnade på och spelade mycket jazz” berättar David. Han själv kanske inte hade ett lika starkt intresse för just den musikgenren, men han var ändå med och spelade på kulturskolan i Sandviken.
Davids instrument på den tiden var saxofon. Lite annorlunda instrument kanske med tanke på vad han spelar nu, men han hade en riktigt bra anledning till varför han valde just det instrumentet.
”Min syrra var kär i en saxofonist – blond kille med mittbena – så jag såg väl någon form av möjlighet att skaffa tjejer om jag spelade det.” skrattar han.
När han sakta övergick från saxofon till sång och även tog sig in till Gävle för att gå på jazzgymnasiet där, började han se andra möjligheter i sin karriär än bara spela jazz.
”Jag började spela i ett band som spelade mer pop och rock än jazz. Sedan hade jag börjat skriva en hel del låtar som inte hade med saxofon att göra, så det var väl då som jag förstod att jazz inte var något för mig.”

Nu hade David siktet inställt på Stockholm.
Hans plan var att resa dit så fort han var färdig med studierna i Gävle.
För att få den där extra sparken han kanske behövde för att kunna ta sig dit – både ekonomiskt och yrkesmässigt – ställde han upp i den lokala uttagningen av Svensktoppen Nästa 2008 med låten Goodbye .
Han vann tävlingen för Gävleborg och även om han inte vann nationellt, var det precis det han behövde för att kunna ta sig till huvudstaden där han började på skolan Rock & Musiklinjen efter gymnasiet.
”Jag gick med inriktning på sång och hyste väl någon form av rockstjärnedrömmar då. Men det blev en hel del gigg faktiskt, både själv och med andra.”
Bland annat var ju David som sagt med Ulrik Munthers turné i somras, där han spelade synth med sin vän Andreas Moe. De har bland annat skrivit en låt ihop som heter Skott från gevär , som David sjungit in.
Han har även jobbat en del som producent vilket han beskriver som väldigt befriande. Just det att man får jobba med någon annan och inte tänka på sig själv.
Bland annat har han jobbat med en tjej som heter Sanna Colling . Det som David uppskattade med det jobbet var att hon var mer åt Veronika Maggio -hållet, medan han själv är mer Kent och rockband, vilket gjorde deras samarbete till en bra mix.

Just nu jobbar David målmedvetet att skriva åt sig själv i sin studio i Bromma.
Han valde för tillfället att inte spela med i band och kompa andra för att istället kunna fokusera på sin egna karriär.
Även om det ger en del extrapengar att jobba i ett band, kan det självklart vara svårt att ge fokus åt sig själv då. Så nu är det målmedvetet slit som gäller för att skapa en del riktigt bra låtar att gå vidare med.
Just nu har han en hel del låtar som ligger i datorn hemma. Alla med ambitionen att bli bättre och framför allt göra honom till en än bättre musiker.
”Oftast blir det någon antagonist till den senaste låten jag gjorde. Jag brukar puscha mig att gå i nya riktningar, vilket kanske kan bli lite spretigt, men jag börjar mer och mer få ett homogent sound.
Det är viktigt att utmana mig själv. Ser jag ett mönster i det jag gjort, försöker jag hitta nya sätt. Man vill ju överraska publiken.” berättar han om själva musikskapandet.
Hans låtar grundar sig oftast från en känsla eller en idé.
”Mycket av det jag skriver är baserat på något som hänt mig eller andra.
Många av låtarna handlar om Stockholm, hur jag ser på staden och dess människor.
En och annan gång blir det en kärlekssång också.” säger han skrattande.

David skriver sina låtar på svenska, vilket jag tycker passar honom och ger en mer uppriktig känsla.
Det var när han började skriva på sitt modersmål som han även började lyssna mer på svenska artister. Som han beskrev tidigare är han väldigt influerad av Kent. Men det är nog svårt att vara musiker i Sverige idag och på något sätt inte vara det. Den gruppen har betytt otroligt mycket för svenskt musik.
”Jag lyssnar ju en hel del på texter för att få inspiration och då lyssnar man ju en hel del på arrangemang och så också.
Jag kan i och för sig känna att så fort man hör att man är lik en annan artist, så vill man jobba åt totala motsatt riktning. -Fast på samma gång har man ju sitt ursprung i dem man gillade som liten.”
Det är självklart inte bara Kent som inspirerar David i sin musik.
”Jag lyssnar just nu mycket på samtida musik, vilket jag inte gjort så mycket förut.
Nu är det mycket Deportees , Phoenix , Markus Krunegård , Ryan Adams med mera.
Men när jag växte upp var det mer 60- 70- 80-tal och hårdare grejer, som metall.
Så jag är väldigt mycket allätare och aldrig sett att jag tillhör en viss genre.
Jag försöker bredda min musiksmak och se nya saker, även i sådant som jag avfärdade när jag var yngre. Nu försöker jag öppna upp och lyssna på saker idag jag aldrig kunde lyssna på för fem år sedan.”

När David gör musik kallar han sig för Sol .
”Namnet Sol bara blev.
Jag hade ett annat band med en kille som heter Christoffer som jag spelat jättemycket med när jag var yngre och vi blev nästan galna över att vi inte kunde komma på ett bandnamn.
Så när jag startade mitt egna soloprojekt var det en kompis som förslog Sol, så tog jag det för att jag var så trött på att inte komma på något.
Kunde väl ha tagit mitt egna namn, men jag är trött på det också.”
Jag påpekar för honom att Sol egentligen är ett ganska dåligt namn om man vill synas.
Googla Sol och du får upp en himlakropp eller förnamnet på miljontals Spanjorskor.
Ska man synas och främst hittas, behöver man nog ett mer lättsökt namn. Nu är kanske inte David Björk helt ovanligt heller – men just musiker är det nog lite färre än spanska Sol.
Ett annat sak David borde fila på är hur han ska nå ut med sin musik. Han är lite för självkritisk och lägger gärna inte upp låtar på tillexempel SoundCloud.
När han lade upp de två senaste låtarna …att släppa taget och Paseo Colón var det främst för att han blev tvingad att göra det av vänner.
Låtarna är riktigt bra, så det är liksom inte där problemet ligger – men till skillnad från Davids kompis Andreas Moe är självkänslan kanske inte lika stark.
Det klär honom i och för sig att vara så ödmjuk som han är. Det är ju aldrig kul när artister blir för kaxiga, hur duktiga de än må vara.
Men då David är en otroligt stor begåvning vill man ju självklart att det ska gå bra för honom och då måste man… släppa taget och våga ge ut lite låtar för att skapa en buzz om sig.
Men förhoppningsvis kommer mycket att lösa sig så snart han blir signad till ett publisherförlag eller till och med får ett skivkontrakt.
Då kan han ställa sig tillsammans med de andra nya otroligt begåvade svenska artister som just Andreas Moe, Ulrik Munther och Thomas Stenström .
För vilket namn David än kommer att ge ut musik som, så kommer han att imponera på många. För när ni hört det han redan gjort kommer ni som jag bara längta tills han kommer med något nytt.