Above & Beyond revolutionerar inte trance-scenen eller sig själva med Common Ground. Men vill man ha välgjord melodisk trance så är de fortfarande bland de bästa i klassen.
Jag minns när Above & Beyond besökte Way Out West för fyra år sedan. Spelningen var den enda som regnade bort den helgen, och några modiga stackare stod ute på planen och dansade i regnet medan Tony McGuinness och Jono Grant gjorde allt för att hålla värmen uppe med sin musik.
För min del fungerade det riktigt bra. Trancemusik har ju ändå den inverkan att man glömmer omgivningen och bara dansar eller drömmer sig bort av tonerna.
Med Common Ground följer trion upp albumet We Are All We Need från 2015. Receptet är mer eller mindre densamma. Melodisk trance som i första hand bjuder på en upplyftande med samtidigt vemodig känsla. Det är främst de olika sångare som använts på låtarna, och vilka melodier som herrarna bygger låtarna på som lyfter musiken ytterligare ett steg. På det hela skulle jag säga att det är bra, ja till och med väldigt bra ibland. Samtidigt är det ett album som mer flyter på i bakgrunden för mig. Det är svårt att känna att det på något vis sticker ut som helhet. Nu är väl inte Above & Beyond de som ska utveckla trancen till något nytt och ta det till en ny nivå. De är mer trion som ser till att musiken fortfarande är relevant. Med det gör de ett bra jobb tycker jag.
Above & Beyond
@Facebook
