Just nu spelar Bo Kaspers Orkester sin show Allt Ljus På Oss på Cirkus i Stockholm där de bjuder på ett axplock av låtar från bandets 25-åriga historia för publiken.
Showen började här i Göteborg i höstas när den spelade på Rondo och det gav mig möjligheten att sätta mig ner med frontmannen Bo Sundström och gitarristen Robert Östlund för att snacka om ett annat projekt.
Bo har spelat in ett album med svensk jazz, där han tolkar personliga favoriter av klassiska jazzstycken. I och med att jag är ganska novis på jazz, men ändå kände att singeln Försvann du (som är en tolkning på Nat King Coles klassiker (I love you) For sentimental reasons) var väldigt tilltalande, så tyckte jag att det var dags att för en gångs skull snacka lite jazz i bloggen.
-Jag och Bosse har suttit och bollat massa låtar som vi skulle kunna köra på svenska, börjar Robert. Så kom du på att du ville göra en platta och med det snöade vi in oss ännu mer.
-Första låten blev just Försvann du, fortsätter Bo. Robban spelade upp den för mig med Nat King Cole Trio utan stråkar och då kände vi att såhär enkelt kan det vara och såhär fett kan det bli. Jag blev helt knockad av melodin. Så men det föddes idén till det lilla tilltalet.
Att göra om låtar från engelska till svenska var ganska vanligt förr. Många av poplåtarna på topplistorna var direkta översättningar av internationella låtar.
Inom jazzen var det samma sak. Svenska artister och textförfattare översate de amerikanska låtarna till svenska och framförde dem på skiva eller på klubbspelningar.
-Det har varit lite som ett orört land där ingen varit på många år detta, säger Bo. Sedan finns det många duktiga jazzmusiker som sjungit detta, fast inte på svenska.
Jag har ju sjungit på svenska i trettio år. Hade jag sjungit på engelska hade jag nog mer låtit som vilken crooner som helst. Så jag kände att om jag sjunger på svenska med egna texter så kan det bli något speciellt.
En av de större utmaningarna med ett sådant här projekt är ju att välja vilka låtar man ska ha.
-Vi valde låtar med intressanta melodier och som inte är allt för sönderspelade, börjar Bo. Så därför har vi inte med All of me tillexempel. Den mest sjungna är väl Monicas vals.
-My foolish heart hade jag inte hört med sång innan och det var ändå mitt paradnummer när jag gick på Södra Latin, flikar Robert in. Jag var nervös hur det skulle gå med sång på den låten, men det blev jättefint. En av de bästa låtarna på albumet tycker jag.
-Samtidigt som jag var väldigt nervös att ta mig ann dessa ikoniska låtar, så kände jag mig som en ko på grönbete, berättar Bosse. Men för mina medmusikanter måste det ändå vara ganska nervöst. Hur i helvete ska vi kunna överträffa Bill Evans version? Eller Nat King Coles version? Det är såklart att vi inte överträffar dem, men vi gör det anständigt på svenska. Det är därför vi kallar det för Mitt dumma jag, svensk jazz.
Då blir det lite att såhär gör vi jazz i Sverige.
-Det hörs ju på tonspråket, säger Robert. Det går inte att mörka ens uppväxt, det sitter i en liksom. Det låter inte som en amerikansk New Orleans-dude i samma ålder, det är omöjligt.
Sedan har man lite för mycket respekt för originalet så det känns fortfarande nervöst vad folk ska säga om detta, med alla missar och så.
-Jag tror inte det är missarna som ska vara nervöa inför, svarar Bosse. Det är nog mer om ett jazzkollektiv säger att vi förstört låtarna eller frågar vad som var det utvecklande i det här?
Men samtidigt är det något vi struntar i. Vi tycker om genren och tidsepoken och har inget intresse i att göra en 2017-version av musiken.
Det var det som var en av grundidéerna med inspelningen. Att göra saker så som det gjordes förr. Att behålla det tidlösa i musiken och inte göra den allt för tekniskt avancerad i studion.
Skivan spelades in på Atlantis-studion i Stockholm. Allt var live och utan några som helst klipp.
-Vi ville få det som man hör det live, berättar Bosse. När du sitter på ett ställe och hör blåset, trummorna och pianot utan att det spridits ut i en jättefin stereobild. Det var lite utmaningen med detta. Att spela in det på det sättet idag, trots alla valmöjligheter som finns. Att helt enkelt våga låta bli.
Vi satte fyra fem gigg innan vi spelade in i studion, så det var som att komma direkt från ett gigg till att tycka på den röda knappen.
Låtarna spelades in som ett liveset i studion. Man hade mickat upp instrumenten i studion och spelade in en tagning åt gången. Den som blev bäst blev den som hamnade på skivan.
-På gamla Miles-inspelningar kan du faktiskt höra hur de klippt ihop två olika tagningar ibland. Men det har inte vi gjort utan det blev kanske fyra tagningar per låt, så tog vi den som passade bäst, berättar Robert.
Vid inspelningen mickade de upp studion så varje instrument lät så bra det bara gick. Inga equalizers användes utan de fick flytta mikrofonen om det lät för mycket eller för lite.
För det krävdes inte bara en magisk studio utan även en minst lika magisk studiotekniker i form av Janne Hansson.
Det var samma studio som bland annat Cornelis Vreeswijk, Jan Johansson och Owe Thörnkvist samt ABBA spelat in i.
-Om du sitter i kontrollrummet så ligger en hög med rullband med Kalle Sändare på, skrattar Robert. Han satt i lillstudion på Atlantis och spelade in sina busringningar där.
-Fast en bra plattan spelas ju in i ett kök, säger Bosse. José González första platta spelades ju in i hans kök! Episk platta!
Men ska man spela in den typen av platta som vi gjort krävs ju den här typen av studio.
-Ja, för att slippa EQ-situationerna så behövs rum att flytta mikrofonerna, och en Janne som är ett geni, fortsätter Robert.
Mitt dumma jag – svensk jazz är lite av ett ”work in progress” för Sundström. Medan vi sitter och pratar om albumet nämner han redan tre, fyra nya låtar som han vill översätta till svenska inför en möjlig uppföljare.
När jag frågar om det var någon låt han valde att ta bort från just denna skiva var det faktiskt en äldre Bo Kaspesrslåt som fick stryka på foten. Personligen känns det väl logiskt om de andra låtarna är amerikansk jazz på svenska.
När jag frågar om titelvalet Mitt dumma jag berättar Bo.
-Det är lite som med mina Bo Kaspers-texter. Vi är ju inte direkt några som slår oss för bröstet utan vi beskriver ju ofta svagheter. Plattan fick heta Mitt dumma jag för att jag ser mig som en svag människa som gör så gott jag kan, säger han och skrattar.
När Bo Kaspers Orkester spelat klart på Cirkus i Stockholm kommer Sundström ta sitt jazz-album ut på en del spelningar i landet. Då är risken stor att vi även får höra en del Bo Kaspers-låtar samt några av de låtar som han hintade om att han jobbade på inför en eventuell uppföljare.
Bo Sundström
@Facebook
