Nytt avsnitt av Så Mycket Bättre avklarat, och denna vecka har jag lyssnat igenom tolkningarna av Kikki Danielssons låtar.
Som vanligt är det Sabina Ddumba som imponerar mest på mig. Hon verkligen utklassar allt när hon gör sin fina tolkning av Kikkis Melodifestivalesbidrag Varför är kärleken röd från 1983 som skrevs av Torgny Söderberg. Borta är den dramatiska schlagerpoppen och istället får vi en snyggt soulig balladversion som skapar gåshud. Förstummande bra, skulle jag säga.
Blev även väldigt glad över Uno Svenninssons Beatles-doftande tolkning av Wizex-schlagern Miss Decibel, som här hette Prins Decibel. Enkel pop som står sig förvånansvärt bra än idag, och här känns det som Svenningsson gjort den än mer tidlös i sin version. Bravo säger jag. -Dock hade det varit meta-kul om Uno gjorde en version av Godmorgon, och med det följde upp sin (lysande) Melodifestivals-låt God morgon som han framförde tillsammans med Irma Schultz. Men här gör trots allt Tomas Andersson Wij en bra version av den låten.
Gillar att Eric Saade gör en extra somrig version av den redan somriga Bra vibrationer i detta avsnitt. Det har en skönt Ace of Base-gung, och borde ha blivit en enorm sommarhit om den släpptes si sådär i April. Dock måste jag säga att schlagerns föredömliga 180 sekunder av låt bör man inte smeta ut med ytterligare 50. Det blev lite som att prata utan att säga något. Men absolut, en hit.
