Detta är faktiskt första gången jag ser Eva Dahlgren live. Egentligen vet jag inte varför. Jag har ändå uppskattat henne och hennes musik i många år. Men just att gå på konsert har bara inte blivit av. Därför är det lite av ett magiskt ögonblick idag på Way Out Wests första timme när hon tar in oss i hennes värld och musik i Linnétältet.
Låtarna är vackert utvalda. Nya låtar (som i Evas fall är si sådär två album på tio år) blandas med de äldre som ibland dragits ner och gjorts mer melankoliska. Eva själv säger att hon inte längre är så arg som hon var förr men skillnaden mellan det vemodiga och arga är ibland väldigt liten tillägger hon.
Även om tempot ökas under konsertens gång är ändå den fina och intima känslan kvar. Och visst är det så att få ha Eva Dahlgren som sällskap under en timma är bland det finaste som finns.
