Zara Larsson – So Good (Recension)

Nu ska Zara Larsson på allvar lanseras i USA med hennes nya album So Good.
Skivbolaget radar upp hur många miljoner tittare de olika program haft som Zara gästat under åren. Visst, det är absolut imponerande att hon varit med i The Tonight Show med Jimmy Fallon eller Ellen DeGeneres Show, men efter spaltmeter av utmärkelser, streams och medverkan så känns det mer som de vill sälja in en produkt mer än en sångerska. (Hon har setts av 4 miljoner människor, så hon måste vara bra / Kameran har 24 megapixlar, så den måste vara bra…)
Det är för mig lite synd. För Zara är en utmärkt sångerska och artist. Framförallt gillar jag att hon har skinn på näsan och vågar ha åsikter. Hon är med det en viktig artist som är mer än tittarsiffror och samarbeten med känd svensk klädkedja.
Samtidigt kan jag tänka mig att bolaget vill slå sig på bröstet när de släpper albumet. Zara är deras starkaste kort och då ska det kännas att hon verkligen är den där världsartisten.

På So Good är det inte bara Zara som har huvudrollen. Tillsammans med 53 låtskrivare har hon knåpat ihop de 15 låtarna. Det är en hel del imponerande namn – som Mack, Ed Sheeran, MNEK, Jocke Berg, Petra Marklund, Christian Waltz och Ana Diaz för att nämna några. Zara själv har varit med på sju av dem, så det är inte något som osar så värst personligt och som direkt lyfter fram åsiktsmaskinen Zara Larsson, utan detta är mer gjort för att dra in pengar och skapa hits.

Har de gjort ett bra jobb att skapa de där hitsen?
Absolut.
En del av låtarna, som Lush Life, So Good, Ain’t My Fault och Never Forget You har vi ju levt med under två år.
Men det finns mycket mer som sticker ut på skivan.
Hennes samarbete med Clean Bandit är lysande – även om Symphony mer låter som just en Clean Bandit-låt än Larsson-låt. Men heck, det är en grym låt och det är ju det som räknas.
Låten Only You fick vi ju lyssna på lite under helgens Melodifestival-final är en bra och fin poplåt signerad Mack, Astma, Flygare, Berg och Marklund. Det är väl här, när Zara är lite mer midtempo, som jag gillar henne som bäst. Som One Mississippi, med sina snyggt marscherande beats. Eller den vackra I can’t fall in love without you, där Zara verkligen levererar texten på ett smärtsamt snyggt sätt.

Sedan finns det ett par låtar där Zara Larsson får utrymme att vara lite mer politisk – eller i alla fall mer sporrande. På Funeral och Make that money girl, där hon bland annat sjunger ”You can be the next female President”. Det är här jag älskar Zara. När hon lyfter upp kvinnor och säger att de kan bli vad de vill och att de ska ta för sig. Det är då jag tycker hon gör som störst skillnad och det är då är det viktigt med alla de där tittarna i amerikanska talk shows. Att få ut ett starkt och viktigt budskap. Någonstans hoppas jag hon vågar bli den där rösten på kommande singlar och album. Hitsen har hon. Nu ska hon bara bli den förebild hon vill vara på Twitter och i TV även i studion.

Zara Larsson
@Facebook