Where’s the Music? är en musikfestival och konferens i Norrköping som i år fokuserat mer sen tidigare på ännu relativt oupptäckta artister och band. 100 artister spelar sammanlagt på 10 olika scener, så utbudet är stort! Det hela påbörjades i torsdags (för delegater) och övriga festivalbesökare i fredags och håller på fram till inatt. Jag tog tåget från Stockholm ner till Norrköping igår för att spendera fredagen där. Det var första gången för mig både som besökare på Where’s the Music? men också som pressdelegat för Popmuzik.

Tre intressanta paneler lyssnade jag till på konferensen under för- och eftermiddagen. Första panelen diskuterade frågan ”Vem behöver ett skivbolag?” och de diskuterade kring vilken roll ett skivbolag har och vad dem kan erbjuda, riktigt intressant om du frågar mig som är en Music Business-student. Andra handlade om digitala trender kring marknadsföring som man kan se redan nu men som troligen kommer eskalera under 2017. Sista panelen tog upp problemet med biljettförsäljning idag med att det är många som säljer vidare fejkbiljetter eller biljetter till ett högt överpris. Alla som ingick i panelerna hade mycket intressant att säga och jag var så nöjd att jag valde att åka tåget ner till Norrköping lite tidigare för att hinna med att närvara vid dessa.

Under fredagen startade första akten på festivalen vid 18:30. Första akten jag valde att se startade dock 19:45. Här är de akter jag hann med att se under fredagens festival och min upplevelse av dessa.

Phlake Duon Phlake kommer från Danmark och skapar R&B/pop med en sensuell tvist. De släppte sitt debutalbum Slush Hours i juni 2016 och jag har varit en väldigt lojal lyssnare länge och sett videoklipp där de varit grymma live, därför var ju jag även tvungen att se dem live. Spelningen på Where’s the Music? var deras första Sverigegig.

De började med låten Something Better och giget kunde inte starta på ett bättre sätt. Sångaren Mads visade i slutet av låten vilken magi hans röst kunde åstadkomma och peppen för att få höra mer började sprida sig genom lokalen. Härefter spelade dem låten Like You , en låt där lite mindre saker händer rent röstmässigt. Här var det istället trummisen som jag blev mest imponerad av.

I och med att det var en av de första akterna för kvällen förstår man att publiken kanske inte hade den största inlevelsen. Ungefär i mitten av giget när låten Pregnant kom igång så började folk släppa loss mer. Då var inlevelsen hos publiken på top och både Mads på scen och de framför mig i publiken visade att de hade dansen i blodet.

Efter några lugnare men coola R&B-låtar blev det dags för sista låten, min personliga favorit, Angel Zoo . Bra avslut på en grym spelning. Det var inget som dessa videos som jag tidigare hade sett hade ljugit om, de var grymma live och det kunde jag även se att övriga i publiken tyckte.

Phlake
@Facebook

Off Bloom Danska elektroniska poptrion Off Bloom tog även dem sina vägar förbi Norrköping för en spelning. De släppte sin debut-EP i höstas förra året och i samband med deras Stockholmsvistelse träffade jag dem för en intervju för dryga 2 veckor sedan. När jag såg schemat på WTM’s hemsida blev jag lite smått besviken. Off Bloom skulle ju spela nästan samtidigt som Phlake och dessutom på en scen långt bort! Jag beslutade mig för att försöka hinna med båda, eller åtminstone en liten bit av Off Blooms konsert. Så fort Phlake hade avslutat gick/halvt sprang jag till spelstället där Off Bloom skulle vara. Jag hann med nöd och näppe och fick åtminstone se de två sista låtarna.

När jag kom in i lokalen, som i förhållande till lokalen Phlake spelade på var ganska liten, så var det fullsmockat med folk. Vad jag kunde se så dansade alla som var där och jag skyndade mig snabbt in till folkmassan för att hänga på. Sista låten Love To Hate It var så sjukt grym att uppleva live. Mette , sångerskan, gjorde coola dansmoves med överkroppen som fick med publiken ordentligt samtidigt som producenterna Alex och Mads levererade till fullo. Även fast jag bara kunde vara där i fem minuter ville jag inte att de skulle sluta. Jag hade lätt kunnat dansa till deras musik resten av kvällen.

off bloom
@Facebook

Esther Vallee Sångerskan Esther Vallee från Göteborg släppte en imponerande R&B/pop debut-dubbelsingel i juni 2016. Nu kom hon till Norrköping för att framföra dessa live, men även nytt material som vi tidigare inte fått höra.

Esther påbörjade giget med låten Hard Time , en av hennes redan släppta låtar. Folk strömmade in i takt med att giget precis börjat och det blev snabbt fullt med folk i undergroundlokalen. Med Hard Time fick vi ta del av ett lugnt R&B-sound men det övergick relativt snabbt i ett mer elektroniskt och poppigt sound med en ännu osläppt låt där hon sjunger om ”Kings & Queens”. En poplåt jag verkligen hoppas på att vi även får höra i inspelad version i framtiden.

Hon övergick sedan till lite mer chill R&B/pop och påminde mig faktiskt lite om coola Dua Lipa . Esther Vallee såg verkligen ut att trivas på scenen och hon levererade grym sång och jag stod och dansade med och var riktigt imponerad. Ännu en osläppt låt, gissning på att den hette något i stil med ”Only Crush”, samt redan släppta Your Name var nog de låtar som både jag och publiken hade mest inlevelse i. Det ska bli riktigt spännande att se vad Esther kommer med i framtiden. Jag kommer att hålla utkik och det hoppas jag att ni också kommer att göra.

Esther Vallee
@Facebook

Soleima
Danska sångerskan Soleima var nästan helt ny för mig när jag såg henne live på WTM. Hon har fyra låtar släppta men jag hade tidigare bara hört två av dem, framförallt låten My Boi . Det var dock inget som försämrade min upplevelse av henne live alls. Hon gör dansvänlig elektronisk pop och det var inte bara jag som kände så i den fullsmockade lokalen där hon spelade.

När jag kom till giget hade det pågått i ungefär 10 minuter och jag hade lite problem med att se något för att det var så många och långa människor framför mig. Det gjorde dock inget, det var sjukt skön stämning i lokalen och precis som jag kände med Off Bloom så hade jag kunnat stå där och dansa i flera timmar.

Soleima har en unik och cool röst och det kunde jag även höra på hennes inspelade låtar några dagar innan konserten, men live, wow. Hon kan mycket säkert vara ett hot för resterande elektroniska popartisters karriärer i framtiden. Vi fick ta del av grymma beats och även såklart av synth och till och med lite imponerande saxofon från hennes band.

Låten Waisted samt två osläppta låtar, gissning på att de hette ”Nobody Else” och ”Daydream”, var de låtar som utmärkte sig mest och som både publiken och Soleima på scen hade grym inlevelse i.

Soleima
@Facebook

Leo Stannard
Det här var den sista akten jag fick en skymt av under fredagens festival. Leo Stannard kommer från Storbritannien och var också en ny artist för mig. Han körde på en akustisk spelning, bara han och sin gitarr, klockan 22 på kvällen. Ett annorlunda avslut på en festival för min del, men ett bra sådant.

Jag blev väldigt imponerad av den känsla som han så väl uttryckte i både sin röst och gitarrspel. Det var oerhört vackert och kändes så äkta på något sätt, speciellt med låten Lost . Jag vet inte vad jag hade förväntat mig riktigt innan jag väl stod där i en trång publikmassa, men det var helt klart värt att uppleva live och något jag tipsar er om att göra om ni får möjligheten.

Leo Stannard
@Facebook

Min festivalupplevelse såg lite annorlunda ut än den typiska. Jag började med dans och avslutade med lite lätt huvudgung till en lugn akustisk spelning. Inget houserave för min del alltså, men jag är så himla nöjd ändå.

Jag säger tack Where’s the Music? för i år!

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Jag är Stina, en 21-åring som studerar marknadskommunikation på Stockholms Universitet. Går kanske på lite för många konserter och lyssnar alltid på musik. Hos mig spelas framförallt olika typer av pop, indie och elektroniskt. Rihanna får mig att gå ned på knä.