Den moderna Melodifestivalen fyller i år 15 år. Med den moderna Melodifestivalen menas fyra deltävlingar och en andra chansen samt en final.
Men Melodifestivalen lever hårt på traditioner och det har varit svårt att tvätta bort den klassiska schlagern som hållit tag i festivalen under alla år. Tills nu.
Inga schlagers i final. Inga äldre i final heller. Det är en ny generation Melodifestivalartister som tar upp scenen. För min del tycker jag det är bra. Allt behövs förnyas och främst föryngras för att det ska kunna överleva.
Det tycker jag Melodifestivalen gjort i år. För som sagt, det finns ingen anledning att festivalen inte ska kännas som en vanlig topplista. Nu bjuds vi ju på riktiga radiohits, och det är dem som vinner. Sedan får det äldre gardet se detta som en promotion för sin kommande skiva, eller krogshow eller vad det nu må vara.
Men med tanke på att nästan 4,6 miljoner röster kom in till programmet, så är det ändå något rätt som SVT gjort med den där appen.
Att en ny stjärna föddes idag råder det ju ingen tvekan om.
Frans gick från valp som inte kunde fånga kamerorna i början av veckan, till en säker kille som levererade årets mysigaste poplåt. När allt ska vara coolt, snyggt och effektfullt gjorde han sin låt enkel och talande. Han gick rakt igenom TVn och in i allas hjärtan med sin Jason Mraz -pop.
Det är dessa ögonblick som Melodifestivalen är som bäst. När vi ser nya stjärnor födas. Visst, han hade en hit för snart 10 år sedan, men detta var liksom något helt annat.
Det var helt Franstastiskt!
Då var det inte lika spännande med Molly Sandén som likt tåget gick på rutin ända till Friends. Hon hade en låt som mer eller mindre bygger på att trycka på rätt knappar men som var blek och kall.
Lite synd, för jag tycker Molly är en av de bättre sångerskor vi har i landet. Det var bara denna gång som jag inte köpte henne. Som sagt, för utstuderat och för själlöst för min del.
Än en gång satt jag med gråten i halsen och var helt tagen av Sverigenumret.
Det är så sjukt effektfullt och vackert, när svenska visor framförs på hebreiska och arabiska samt jojkas och avslutas i nationalsången.
Det har varit mycket gnäll på detta idag från folk som inte sett numret och bara läst vad Sveriges främsta mobbningstidning Expressen skrivit. Men det är för mig omöjligt att inte bli tagen av detta nummer. Så snyggt och så inkluderande. Ett starkt och viktigt ställningstagande av SVT.
Jag bugar mig ödmjukast inför detta.
Nu är det då dags för Andra Chansen.
Nästa vecka drar vi till Halmstad för att dra vidare fyra nya namn till finalen. Så får vi se vilka det blir den veckan.
Skrivs då.
Nu finns förresten alla låtar på Spotify – så nu kan vi festa som det är 2016.
