Vi har hamnat i Gävle och Gavlerinken Arena för den fjärde deltävlingen i Melodifestivalen.
Under torsdagen sitter vi sedvanligt i arenan och ser igenom repetitionerna med artisterna som kör igenom låtarna tre gånger.
1. Runaways
Artist: Eclipse
De börjar med ett THX-liknande muller innan trummorna och gitarrerna börjar mala fram låten. Mitt på scenen står sångaren Erik Mårtensson och gör jesusposering framför bandet. Trummisen är uppallad på ett ställ i bakgrunden omgiven av röda saftblandare. Det vi får av effekter är en brinnande pelare på scenen vars hetta verkligen slickar mot oss som sitter i pressen.
I och med att det är ett rockband levererar de helt oklanderligt. De gör sin sak och de gör det bra. Gillar man detta, är det valuta för de 180 sekunderna. Visst, inget nytt under solen, men det är väl inte därför de är här för att revolutionera genren, utan för att ge de som gillar rock något att lyssna på också.
Tror absolut detta kan bli farligt på lördag. Farligt som i Andra Chansen i och för sig, men ändå att de borde vara där.
2. Rollercoaster
Artist: Dolly Style
På scenen ser vi ett stort moln som dockorna ”sitter på” när de börjar sjunga. Efter det skuttar de fram på den rökfyllda scenen där de sjunger och dansar tillsammans med fyra andra dansare framför molnväggen. Till detta får vi även ett – ett – moln i storleken ett dasslock som hänger ute över publiken. Vad den ska göra för känslan till molnlandskapet är ingen som vet, men de hade kanske lite pengar över?
Dansarna har skäppar med lampor i som när de snurras bildar ordet Dolly Style.
Problemet för mig är att det är liksom skuttigt och glatt, men jag får en känsla av att det inte är så värst hjärtligt. Det lekfulla från i fjol med Hello Hi är inte kvar, inte ens uppe bland molnen.
3. Du tar mig tillbaks
Artist: Martin Stenmarck
Stenmarcks återblicksballad presenteras bland annat filmiskt igenom olika glasskärmar som skapar ett visst filter av framträdandet. Det blir som live-Instagram, typ. Dock används det vid några få tillfällen, så det blir aldrig direkt tröttsamt. Själv står Martin på scenen med en stor strålkastare bakom sig som svagt lyser upp honom bakifrån.
Det blir ett enkelt och stillsamt nummer, som passar låten. Där Martin mest står still och sjunger mot TV-kamerorna. Finns egentligen inte så mycket att säga om detta. Martin är framför allt ett fullblodsproffs som levererar varje tagning för oss här i arenan.
4. Killer Girl
Artist: Linda Bengtzing
På scenen står en showtrappa, och från taket hänger ett stort draperi som ramar in scenen likt en teater. När låten börjar dras dock draperiet upp i taket och kanske inte fyller någon direkt funktion för numret om jag ska vara ärlig.
Numret drivs av dans och beats, men ändå tillräckligt snällt för att de som uppskattar Skara-schlagern inte ska skrämmas bort trots att låten är något uppdaterad till ett 2010-tals sound. Det blir helt klart 3 underhållande minuter, och vi bjuds på massa ögongodis i form av festivalens husdansare. De vet med andrs ord var deras publik är – mer regnbågsfamiljer än hårdrock om man säger så.
Om det är nytt och fräscht? Inte det minsta, men vi får vad vi förväntar oss av Bengtzing. Varesig mer eller mindre.
5. If I Were Sorry
Artist: Frans
Frans står framför en stor LED-skärm som skapar ord som swischar förbi när de nämns i texten. Frans själv vandrar omkring på scenen i sin mössa och sjunger låten. Första gången han sjunger känns det nästan som hans medhörning är av för det låter svajigt, men han kommer snart in i det och levererar sin mysputtriga sommarpoplåt. Andra och tredje omgången blir det mycket bättre. Frans fraserar orden perfekt, och det känns som han menar vartenda ord han säger. Det blir äkta, och man stannar upp och lyssnar på vad han har att säga.
När det gäller scennärvaron är han dock inte helt med, utan han valsar mest lite nonchalant omkring på scenen. Det straffar sig tyvärr alltid, utan han måste vara mer i nuet och i kamerorna. Så här har de lite mer att jobba på tills på lördag. Men jag tror att killen kommer fixa detta också. Redan efter tre omgångar blir allt mycket bättre.
Fortfarande imponerad över att låten är så ovanlig för Melodifestivalen och känns både ny och fräsch i sammanhanget. Hoppas detta håller hela vägen, för det skulle vara sjukt kul.
6. Håll om mig hårt
Artist: Panetoz
Om ni undrar hur ett träningspass kan se ut i Melodifestivalen så ska ni kolla in Panetoz bidrag Håll om mig hårt . Det är 200% energi och då är det bara det vi får i första versen. Efter det bara ökar det.
Man sitter och är helt slut av herrarnas outtröttliga energi när de sjunger och dansar sig igenom numret över hela scenen, samt ut i publikhavet. Går man inte igång på detta skulle jag nog påstå att man är död.
På skärmarna i bakgrunden ser vi en åkning över en serietidningsstad vilket passar om att sjunga om superhjältar. Det finns där, mest för att det ska hända något antar jag. men fokus är ändå enbart på killarna.
Alltså, jag blir så lycklig av detta att jag sitter och dansar för mig själv i min stol.
7. Youniverse
Artist: Molly Sandén
Molly och dansarna sitter på scenen i en ring när låten börjar. Molly sjunger den första versen sittande innan alla reser sig upp och går in i refrängen.
I bakgrunden visas universum upp med svarta hål, stjärnor och stroboskopeffekter för att visualisera Mollys youniverse.
Dansarna gör mer eller mindre hela numret måste jag säga. De rör sig och poserar snyggt runt Molly på scenen. I finalen använder de en knippe fläktar för att tillsammans med tygstycke skapa en effektfull avslutning.
Samtidigt är numret lite som låten. Den är snygg, men växer aldrig till sig. Det är som de fokuserat så mycket på ordet ”snyggt ”, att de någonstans glömt ordet ”bra ” eller helst ”fantastiskt ” på vägen.
Lite synd, för jag hade velat ha en käftsmäll som avslutning. Nu får jag, som Henrik Schyffert skulle ha sagt det, något som är helt okej.
