Jonas Gardell säger det ändå ganska tydligt varje år vid den här tiden.
”Sverige är ett land där vi firar jul i december, midsommar i juni och varje november ger vi Zlatan en guldboll.”
Det säger möjligen vilken bra fotbollsspelare Zlatan är, samtidigt som det säger vilken totalt ointressant fotbollsnation Sverige faktiskt är. Vi har gett samma person en utmärkelse 10 gånger i rad för att det helt enkelt inte finns någon bättre att ge den till. Inte ens någon som kan utmana.
Tänk om det hade varit samma inom musik.
År efter år gav vi Per Gessle en Grammis för att han är det bästa vi har inom Svensk musik. För det finns inget annat att bygga vår musiknation på än en Mazarin och en Joyride. Visst, Per Gessle är ett popgeni, det måste jag medge. Men om han för tionde året i rad fick gå upp och ta emot priset för årets artist för att det helt enkelt inte finns något som är bättre, ja då borde till och med han skämts en smula när han traskar förbi Jocke Berg , Håkan Hellström och Tove Lo upp på scenen.
”Ja, då var jag här igen. Tack så mycket. Det betyder nog mer för er än för mig vid det här laget. Vi ses nästa år!”
Då är det skönt att veta att även om vi är ganska ointressanta som fotbollsland är det fan så mycket roligare att veta att vi är ett av världens främsta musikländer. Ett land där vi vaskar fram nya och intressanta förmågor mer eller mindre varje månad. Inom musiken är det ju lite av en sport att faktiskt lyckats bli årets artist där det ändå är stark konkurrens, vilket är mer än man kan säga om själva sporten fotboll.
