Det är så imponerande.
När Florence Welch pratar med oss i publiken är det med en väldigt len ton. Det är nästan som hon ber om ursäkt att hon och hennes band får spela för oss.
Men när hon väl sjunger är det med all den kraft som karaktäriserar gruppens låtar. Florence har en enorm pondus i sin röst när hon sjunger att det nästan är som hon ropar ut orden.
Själv fastnar jag med inledande What the Water Gave Me och är insugen i Florence + The Machines värld under 70 minuter. Det är mäktigt, storslaget och väldigt pampigt. Florence poserar, faller ner på scenen och är ett med musiken. När konserten är över har hon mer eller mindre kört igenom ett helt gympass, så mycket har hon rört sig över scenen.
Absolut det bästa under Way Out West än så länge.
[wpbanners id=”5″]
