Nyligen släppte Mauro Scocco singeln Det här ögonblicket . En låt som blev hans första riktiga popsingel sedan albumet Musik för Nyskilda 2011. Däremellan har vi sett Scocco i TV-programmet Mauro & Pluras Kök samt att han släppt julskivan Årets Julklapp .
Själv fastnade jag direkt för Det här ögonblicket som tar tillbaka Mauro till mer energifylld arenapop. Platsen där jag personligen tycker Scocco är som bäst.
Singeln marknadsförs just nu bland annat med hjälp av en Instagramkampanj under hashtaggen dethärögonblicket , där lyssnarna ombes fota just det där speciella ögonblicket som man förhoppningsvis kommer minnas hela livet.
Kampanjen pågår på Instagram fram till den 9:e Augusti om ni vill vara med och sprida era speciella ögonblick som sammanfattar ert ”Det här ögonblicket”.
Ett av de där ögonblicken för mig var i veckan, när Mauro Scocco ringer upp för att just snacka om singeln samt svara på en drös med frågor jag sammanställt. Kanske inte ett ögonblick för Instagram, men helt klart ett personligt stort ögonblick då Scocco är en viktig del i det pussel som kallas pop på svenska.
-Du fyllde 50 för ett par år sedan. Vad är du mest stolt över i din karriär?
Att jag är kvar tror jag. Att överhuvudtaget ha någon som helst plats i det svenska musikutbudet är ett skäl nog att vara stolt. Det är en bedrift så god som någon dessa tider då artister kommer och går.
-När ni började med Ratata var ni tidiga med att göra synthpop på svenska. Med singeln Adrenalin för några år sedan var du tillbaka i just synthpopen. Har du fortfarande sug att göra just den typen av musik?
Mitt problem är väl att jag vill göra så jävla mycket samtidigt. Jag lyssnar på väldigt mycket olika musikstilar och det hörs i det jag gör. Stilmässigt finns ju artister som gör sin grej och sedan kör det in i kaklet. Jag har alltid bytt kostym där den sammanhållande faktorn är min röst. Allt från svensk soul och r&b till kitschig synthpop och bitvis arenarock. Det är nog en reflektion över hur min skivsamling ser ut.
-Vad lyssnar du på för tillfället?
Just nu är det mycket country. Brad Praisley , Carrie Underwood och Rascal Flatts , den typen.
-Med andra ord kommer det Scocco-country snart.
Vem vet? Haha. Själv vet jag faktiskt inte vad jag ska göra härnäst.
Saken med Det här ögonblicket var att jag tyckte den blev så himla bra, och man hör väldigt många influenser i den. Den har shit loads med synthar, men är ändå väldigt gitarrbaserad och stämsång. För mig var det kul att testa något nytt efter Mauro och Plura-programmen samt julskivorna. Det har ju varit ganska lugna låtar och mer hel- och halvballader med mycket akustisk gitarr. När jag började jobba med Tony Nilsson var det kul att göra något mer bombastiskt med larger than life-produktion, lite som Sarah .
-Var det du som ville ha det så från början eller var det Tommy som pushade?
Jag hade den musikaliska idén och sa till honom att jag ville göra något riktigt stort med fläskig produktion. Tony är ju en maestro på den typen av grejer och sedan jobbar vi väldigt bra ihop.
-Så ni har jobbat ihop tidigare?
Ja, vi har jobbat ihop, men inget som släppts. När jag har en idé åker jag till honom utanför stan och så ser vi var vi hamnar.
-Men vad jag förstår så är det bara denna singeln än så länge, för du har inte skrivit ihop 50 låtar för att sätta ihop ett album.
Ja lite så. Det är ju samtidigt lite sorgligt, för jag tycker ju det är det roligaste som finns att göra ett album. Det är klart att man vill ha singlar på ett album, men det ger också möjligheten att göra lite udda grejer. Allt måste inte vara spelbart på radio.
Att släppa bara en låt är dock ganska lättsamt. Huvudanledningen att jag inte släpper ett album är väl att efterfrågan på ett album inte är som den har varit. Folk plockar russinen ur kakan och det tar ändå ett par år att sätta ihop ett album om man ska göra det ordentligt.
-Mycket går väl mot singlar i lösvikt eller EP-formatet.
Det gillar jag dock. Jag har velat gör en EP i hundra år, men skivbolaget har aldrig riktigt vetat hur de ska skylta det. Själv välkomnar jag EPs återkomst.
-Ja, en bra EP är ju oftast bättre än ett bra album, för det blir mer intensivt.
Om jag köper en platta och säger att det är bra, vad betyder det? Jo, det betyder att tre av låtarna är riktigt bra och resten är utfyllnad. Då är det bättre med fyra, fem låtar som är bra allihopa.
-Du släppte ju en julplatta och hjälpte även Sarah Dawn Finer att sammanställa sin vinterplatta. Har ett julalbum varit något som du velat göra sedan tidigare?
När man hållit på ett tag är det några boxar man ska trycka i. Julskiva är väl en av dem, duettskiva är en annan, och göra en coverplatta på sina egna favoritlåtar är väl den tredje. Nu har jag i alla fall klickat i en av de där boxarna. Haha. Sedan blev det ju en jävla succé. Jag har inte sålt så många skivor på länge.
-Bara namnet på skivan är ju genial.
Ibland blir det så att arbetsnamnet man sagt halvt på skämt ”det här är årets julklapp”, lever med och man kommer fram till att den bara måste heta det. Att föresten ingen döpt en platta till ”Den svåra tredje plattan”? Haha.
-Du fick ju en hyllningsplatta i födelsedagspresent. Var det någon version där som du tyckte blev extra bra?
Oh, det var många. Det var ju förvånansvärt många som ställde upp på den.
Jag tyckte att Pluras version av Jag saknar oss blev väldigt bra. Jag tänkte att ”fan, så borde vi också ha gjort den, med mer energi”. När vi sedan gjorde den i Tack för musiken , kopierade vi mer eller mindre hans version.
-Hur blev du och Plura ett radarpar i TV?
Han bad mig vara med i ett par piloter för ett TV-program som handlade om matlagning. Sedan hände det inget med de där programmen efter att vi spelat in dem.
Senare fick jag ett erbjudande av ett produktionsbolag om att göra ett TV-program. Då kom jag att tänka på att vi ändå hade såpass kul när vi gjorde de där pilotinspelningarna, plus att jag och Plura kanske kunde locka till oss andra som i vanliga fall inte ställer upp i ett sådant sammanhang om vi ringde dem själva. Så jag ringde Plura under mötet med produktionsbolaget och frågade om vi inte skulle göra det där matprogrammet tillsammans. Han tyckte det lät skitbra så det var bara att köra.
-Du har ju ändå en viss scenskräck. Var det ett problem även under TV-inspelningen eller kändes det tryggare när det var i studio?
Just där spelade det ingen större roll egentligen. Det var ju mest på skoj och väldigt lättsamt program, och man kan göra omtagningar. Sedan var det folk som vi kände sedan tidigare som var med. Vissa kvällar var det som man bjudit hem kompisar bara.
-Men skulle du kunna tänka dig vara med i tillexempel Så mycket bättre eller Stjärnorna på Slottet?
Nej. Det som var det roliga med det här programmet var ju att vi fick bestämma allt själva så som gäster och låtar.
Jag har blivit tillfrågad i stort sätt varje år om jag vill vara med i Så Mycket Bättre, men det är ett program där man föses ihop med andra människor. Det är inte mycket jag tar på allvar, men just min musik tar jag på ganska stort allvar, och jag skulle nog ha ganska svårt för den där delen när man ska sitta och se rörd ut när någon gör en halvlökig version av en låt man gjort. Det är just den delen jag inte skulle klara av, för jag är för dålig skådis.
Samtidigt har ju programmet blivit en karriärsboost för folk och nu vill ju alla vara med, vilket jag kan förstå. Funkar det får man ju värsta iTunes-hiten dagen efter.
Uggla gjorde ju en riktigt bra version på en Olle Ljungström -låt. Blir det som man hoppats är det ju jäkligt kul, men jag har ju också sett exempel då jag inte längre kan titta och måste byta kanal.
-Du hjälpte nyligen Viktor Olsson att hitta rätt väg bland musikbolag. Hur fick du upp ögonen för honom?
Det var Tomas Andersson Wij som hade fått frågan av Viktor om han fick vara förband åt honom. Han hade skickat ett YouTube-klipp där han tolkade en Eldkvarn -låt på en ölpub i Stenungsund. Tomas skickade över klippet till mig och bad mig kolla på det om jag kanske kunde hjälpa honom i och med att han själv hade fullt upp.
Jag tog kontakt med Viktor och sa åt honom komma till Stockholm så kunde jag sätta ihop lite möten med personer jag tyckte var vettiga i och med att han själv inte kände en käft här. Sedan sa jag aldrig till honom hur kan skulle göra eller vara utan det var helt upp till honom, för talangen är ju helt hans egna.
Det jag gillar med Viktor är att han har en långsiktighet. Det är så lätt att falla för den korta vägen om någon säger att de har en låt som den och den skrivit och be honom köra den i Melodifestivalen.
-Du spelade tillsammans med Johan Ekelund i Tack för musiken. Den eviga frågan: funderat på att återuppta Ratata?
Egentligen inte. Vi har fått massa generösa erbjudanden. En del av nostalgisk karaktär om att vara med i ett 80-tals sammanhang vilket jag tycker är helt ointressant. Men även en del vanliga förfrågningar som att spela på Grönan. Men jag vet inte. Jag säger absolut inte aldrig eller att vi måste göra det, utan det är mer den dagen vi känner att vi vill göra det så gör vi det.
-Hur var det förresten att jobba med Anni-Frid Lyngstad på Så länge vi har varan ?
Det var trevligt. Hon var nog lika nervös som vi var, för hon hade inte sjungit på ett tag och jag fick intrycket att hon kände sig lite ringrostig när hon kom till studion.
”Jag vill vara ifred i någon timme med teknikern och bara sjunga upp först,” sa hon. Fast hon hittade ganska snabbt fram till det vi hör på skivan, så det gick ju alldeles utmärkt.
-Men varför frågade ni just henne?
Det var faktiskt hon som frågade oss.
Vi träffades på en fest hemma hos Stikkan Anderson . Hon berättade att hon gillade vår skiva och sa ”säg till om ni vill göra något ihop någon gång”.
Då hade vi börjat spåna på låten och jag sa till Johan att vi kanske kunde testa att göra den som en duett ifall hon ville göra något med oss.
Singeln Det här ögonblicket kan ni lyssna på här:
Mauro Scocco @
Facebook
