I årets Melodifestival finns tre veteraner som står ut över alla andra.
Jessica Andersson som nu varit med sex gånger och Magnus Carlsson som körde sin åttonde.
Mellan dem hittar vi Andreas Johnson som står på scenen för sjunde gången med sitt bidrag Living to die . En låt han skrivit tillsammans med Bobby Ljunggren och Karl-Ola Kjellholm .
Andreas slog igenom 1999 med singeln Glorious som han nådde stor internationell framgång med. Singeln följdes upp av albumet Liebling och en omfattande världsturné.
Det var 2006 som Andreas var med i Melodifestivalen första gången. Då var det Sgt. Pepper -pop i form av Sing for me som slutade på en hedrande tredjeplats i finalen.
Andreas största framgång i Melodifestivalen fick han 2007 då han kom tvåa med A little bit of love .
Men nu, sex bidrag senare är det då dags igen för Andreas att än en gång ställa sig på scenen i Sveriges största musiktävling.
-Sjunde gången. Vad får dig att komma tillbaka?
När jag gjorde detta första gången hade jag mest jobbat utomlands och hade ingen större förankring i Sverige.
Så dök frågan upp och jag kände att det skulle kunna bli en ny riktning i karriären. Det visade sig vara ett bra val som lett till krogshower och annat.
Som artist är det ju ett jättebra forum att vara med i, och har du gjort en låt du är stolt över, varför inte visa upp det brett?
-Du har ju bara skrivit den låt Yohios tävlade med förra året till en annan artist. Vill du inte skriva för andra?
Jag har allt försökt att bli av med mina egna låtar. Haha.
A little bit of love är en sådan historia.
Då hade det gått bra för Sing for me, och jag var lite osäker på om jag ville in i den här cirkusen igen. När jag sedan var i Thailand ringde Bert Karlsson och ville att jag skulle ge låten till Arvingarna . Jag blev lite provocerad och ville behålla låten för mig själv. Haha.
Det visade sig vara bra för den kom ju tvåa. Men det är möjligt att jag kommer skriva för andra framöver.
-Jag satt precis och kollade på videon till Glourious , och det slog mig vilken jävla bra låt det är.
Berätta lite om videon, som ändå är inspelad i Göteborg.
Den är regisserad av en kille som heter Karl-Johan Larsson som jag gjort en hel del videor med i början av 2000-talet.
Han hade en idé om att spela in videon i gasklockan vilket egentligen är förbjudet område. Men han hade lite kontakter som gjorde att vi kunde filma där.
Jag minns att det var ett rent helvete att få till singback där inne. Haha. Men det blev väldigt snyggt.
Matrix hade ju kommit något år innan och det hela blev väldigt surrealistiskt.
Saken var den att när låten väl släpptes var det ingens om riktigt tog upp den i etern. P3 spelade den lite och en del studentradior.
Sedan var den med i Sommartoppen där den kom 7:a och då började det röra på sig efter det. MTV plockade upp låten och Warner hade den som internationell prioritet.
Ett år senare står vi som förband till Bon Jovi på Wembley Arena inför 80.000 personer.
-Då var du flickidol och nu har du varit med i Ladies Night.
Haha, ja den där pojkidolstiden är ju ändå rätt begränsad, även om jag alltid haft ett ganska ungt utseende. Men jag fick ändå min flickidolsperiod hyggligt sent. Idag är ju alla så fruktansvärt unga.
Kommer ihåg när jag skulle spela på en gala i Sydkorea. Det var tolv tonårsboy-band och jag. Haha.
-Vilket är ditt främsta minne från TV-soffan av Melodifestivalen?
Jag träffade min fru 2004 och vi skulle tillbringa hela första helgen tillsammans.
På lördagsmorgonen hade hon varit ute och köpt tidningen och sa till mig: ”Du vet vad som gäller ikväll? Melodifestivalen.” Jag hade ingen koll på detta, men jag ville ju så klart sitta tillsammans med henne och jag tippade att Lena Philipsson skulle vinna.
Men självklart även Carola . Jag mimade också till Främling en gång i tiden. Haha.
Sedan jobbade vi ju tillsammans i melodifestivalen.
Det hela började ganska oskyldigt, men när Carola ska göra något blir det ju en mediaexplossion. Det spelade tillslut ingen roll vad vi gjorde. Carola hade bland annat en samemössa som hade fel färgkoder inför Andra Chansen och det blev uppror hos Samerna. Det blev en enda stor cirkus av allt. Men jag ångrar inget av det.
-Beskriv Living to die med tre ord.
Jäv-ligt-bra. Haha.
-Haha, berätta lite om den då.
Saken var den att när vi jobbade med Yohio förra året ville jag inte alls gå upp på scenen.
Men så kom de här tre minuterna med musik till och medan vi skrev kände vi att det blev något riktigt bra. När man gör något man är såpass nöjd med vill man ju att det ska få synas, så när SVT bestämde sig för att ha med vår låt var det bara att köra.
Låten är en midtempo ballad som mer drar åt det elektroniska i Glorious än de tydliga 60- och 70-tals influenserna i Sing for me eller A Little Bit of Love .
-Hur blir scenframträdandet?
Inte så mycket tingeltangel utan bara jag på scenen.
Det blir tungrök och laser och mycket ljus.
-Finns det någon av låtarna som varit med i Melodifestivalen som du känner att du skulle ha velat göra?
Hmmm… Det är nog mer folk som säger att det låter som det borde varit min låt, som tillexempel Ulrik Munthers låt för två år sedan.
Men annars är det ingen som jag kan komma på just nu.
Jag tycker det är nervöst att gå upp på scenen vilken låt man än framträder med. Speciellt ögonblicket när de säger: Sverige, vi har ett resultat. Det är det värsta.
Men man kan inte göra annat än gå ut och lita på låten.
-Vilken superhjälte skulle du vilja vara?
Jag gillar ju Stålmannen, så jag säger honom. Han var min första kontakt med superhjältarna.
Andras går ut som fjärde bidraget med Living To Die i Melodifestivalen från Östersund.
Låten är skriven av: Andreas Johnson, Bobby Ljunggren och Karl-Ola Kjellholm.
