New York City.
Storstädernas huvudstad och absolut den bästa staden jag varit i.
Det är en av de där städerna en kan åka till utan att planera en enda minut i förväg (mer än kanske hur en tar sig till hotellet) och ändå få en perfekt upplevelse.
Denna gång när jag var i staden bestämde jag en spontanträff med Simon Emanuel , för att snacka om hans nya album Le För Kameran .
Simon befann sig nämligen i New York i och med att hans flickvän bor och jobbar där. Så istället för att köra en telefonintervju, så kunde vi lika gärna ses över en kopp kaffe och tjöta.
Vi sågs nere vid korsningen 9:e avenyn och 16:e gatan i området där Meatpacking District möter Chelsea och gick till ett fik som låg i närheten som heter Melvin’s Juice Box, som ligger i samband med hotellet Dream Downtown.
När jag snackade med Simon sist hade han precis gjort färdigt sitt album Om vi Överlever Sommaren . En skiva han producerat tillsammans med produktionsteamet Sum Comfort .
På nya albumet Le Mot Kameran har han istället jobbat med flera olika producenter.
Sum Comfort är tillbaka, men även NONONO -killarna Rocwell och Astma , Martin Tjärnberg och Ezzo Fresh .
En annan stor skillnad denna gång är att Simon spelat in mycket av materialet själv i studion.
Mer eller mindre alla hans röstspår är inspelade i ensamhet, på tider som kanske inte passat producenter och de gästsångare han haft på skivan.
”Den artist som varit på plats i studion och jobbat mest med mig är Anso ( Min Stora Sorg ).
Sedan har jag jobbat mycket med Niklas von Arnold , men han sitter ju i Göteborg, så vi har mest studsat idéer över mail.
Så utöver det har det varit väldigt ensamma nätter.”
Simon jobbade även med Niklas på förra plattan, där de gjorde låten Visionär tillsammans.
Men artisternas första samarbete ihop är faktiskt med på nya plattan.
Det vackra fula heter låten som de började göra tillsammans för tre år sedan, och som nu äntligen hittat till ett album.
Andra artister som vi hittar på skivan är bland annat Nomad , Pheeyownah och Amanda Alexander .
Jag är ändå imponerad över de artister Simon väljer att jobba med.
Det är oftast väldigt spännande och bra artister, och när jag gick igenom Sånger Från Andra Våningen , som är första albumet med Simon Emanuel (efter att han gått från artistnamnet Paragon ) hittade jag namn som Mapei och Seinabo Sey .
Namn som kanske inte var så stora då, men som definitivt blivit stora 2014.
Jag frågar om Simons fingertoppsskänsla i valet av artister.
”Jag vet inte om det är fingertoppskänsla direkt. Men jag tänker att om jag ser en talang vill jag jobba med den om det går.
För mig har det varit viktigt att det ska ske organiskt.
Men som med Mapei tillexempel, så har jag känt henne i över 15 år. Vi gjorde demos ihop redan 2001.”
-Med många olika producenter denna gång, känns albumet ändå ganska homogent.
”Mina favoritalbum är de som känns homogena i ljudlandskapet.
Sedan har jag själv varit inblandad en hel del i produktionen på ett eller annat sätt denna gång. Så vi har försökt att maxa låtarna och ändå väva ihop dem.
Jag är ju i mångt och mycket en albumsnubbe, och värdesätter den röda tråden på ett album.”
Samtidigt är producenterna på albumet inga nya namn för Simon.
Han berättar att Tobias Jimson i NONONO faktiskt flyttade upp till Stockholm från Karlshamn för att bland annat jobba tillsammans med Simon på hans tidiga projekt. Sedan lärde han känna Michel Flygare när han var 19 år.
Så de har blivit lite av en familj för honom.
Samma med Sum Comfort, som vi som sagt återser bland producentnamnen även denna gång.
Det är så Simon helst vill ha det.
En kreativ familj med en stark bas.
-Varför döpte du skivan till Le Mot Kameran?
”Jag gillar titeln på grund av dualiteten.
Dels en kommentar av hur vår samtid är, men sedan handlar det också om att jag brottas med artisteriet.
Att alltid kunna upprätthålla den där fasaden att le mot kameran.
En tyckte det var en kul titel, men för mig är det mer cynisk.”
-Hur känner du att jobbet med skivan är stilmässigt mot de andra?
”Jag kände efter förra skivan att jag ville göra något mer.
Det är nog därför skivan börjar och slutar lite hämndlystet. Lite argt. Men jag ville inte att skivan skulle komma ut precis som den förra, utan mer varierat.
När man har släppt musik så länge som jag gjort – jag har ju gjort detta sedan jag var 17 – vill en inte fastna i några musikaliska ramar. Utan det är viktigare att försöka utvecklas.”
-Berätta om Ta en bild / Lotus , var det låten som krävde samplingen av He Watches Her From Behind , eller var det Stina Nordenstams-låt som inspirerade till låten?
”Det var faktiskt samplingen som lade grunden för låten.
Det är den äldsta låten på skivan, och vi skrev den en mörk natt och väldigt snabbt.
Sedan skickade jag den till Stina och hon gick med på att vi fick använda samplingen, vilket hon inte alltid gör.
Själv var jag väldigt osäker på om hon skulle uppskatta den, i och med att den är lite annorlunda och inte så politiskt korrekt. Jag mins att jag kände: var det tvunget att vara just det här låten. Haha.”
-Den känns nästan som ett titelspår för skivan, med just Ta en bild?
”Ja, absolut. Det finns fler låtar som har anspelning på temat, typ Panorama .”
-Fotar du själv mycket?
”Ja, det gör jag.
Har faktiskt ingen systemkamera, så alla mina bilder är tagna med min iPhone.
Men jag är ganska flitig på Instagram.”
-Om man bortser från mycket av den moderna hip-hopen som mer bygger på pop och är mer soft. Men något jag funderat på väldigt mycket är varför hip-hopen generellt behöver vara så tuff och väldigt heterosexuell.
”Det stämmer till en viss del skulle jag säga.
Hip-hopen fungerar väldigt mycket så att du hela tiden måste bevisa dig. Du ska vara bäst och förklara det för folk. Allting har den undertonen och är väldigt macho i sitt uttryck.
Folk trashtalkar varandra lite som en sport.
Det har dock tonats ner en hel del, men det kommer nog alltid vara en del av genren.”
-Det är ju inte så ofta man läser om den homosexuella rapparen liksom.
”Jag vet, det är jättekonstigt.
Det finns några men de är inte mainstream-stora. Sedan skulle det nog vara mer accepterat i Sverige än i USA.”
-Nu när skivan äntligen är klar och redo att släppas, vad lyssnar du på nu?
”Just nu vågar jag inte lyssna på mina egna skiva i alla fall.
Man går igenom de där faserna inför ett skivsläpp.
För en månad sedan lyssnade jag på den som fan, men efter ett tag blir man så kritisk.
Men nu lyssnar jag på…”
Simon tar upp sin mobil och kör igång Spotify för att hitta de där spåren som han fyllt sin favoritspellista med.
” Jané Aiko , Tinashe , Subtract , Banks bland annat.
Sedan har jag gått omkring i New York och lyssnat på Dangerous med Michael Jackson .
Jag tycker det är så nice när man är utomlands och bara lyssna på ett album när man går omkring och får nya intryck.”
När intervjun är över lämnar vi kafét och tar oss ut igen i storstadspulsens New York City.
Lyssna på Le För Kameran:
Simon @
Facebook
