One Direction vårdar pojkbandsgenren
One Direction verkade ha de bästa förutsättningarna att göra ett grymt pojkbandsalbum denna gång, och killarna levererar verkligen på Four.
Är man som One Direction världens just nu största tonårsgrupp kan man välja och vraka bland låtar och producenter som vill jobba med dem.
Vem vill inte få en låt på en skiva som alla vet ändå kommer sälja tokmycket inför julen, och streamas på repeat via Spotify?
Med de möjligheterna att dammsuga låtskrivarnas hårddiskar och få in bra material till en skiva måste jag säga att killarnas fjärde album Four (och ska jag sia, sista albumet som grupp eller i alla fall som femmannaband) är det mest genomarbetade de släppt.
För att egentligen tillhöra dussinpop är det väldigt bra, och många låtar får mig att klicka på tillbakaknappen för att lyssna på dem igen.
Första singeln Steal my girl tycker jag fortfarande är lysande. Men även 18 , Spaces och Ready to Run är bra exempel på låtar där killarna vårdar pojkbandsgenren med stor värdighet. De får med allt från det stora popiga, men även det där fina som i just den Ed Sheeran -skrivna 18 , där de sjunger hur de älskat en person sedan de var 18. Det borde gå rakt in i hjärtat på de flesta – till och med jag får en liten kick av tanken.
Om nu One Direction lämnar poparenan med denna skiva, skulle de helt klart göra det med flaggan i topp och jag tror det kommer bli en magisk kväll på Ullevi till sommar.
One Direction @
Facebook
Popmuzik prioriterar musikinskick och förfrågningar från våra Patreons.
Bli en Patreon du med om du vill skicka din musik till bloggen.
