Det har varit ett händelserikt år för Luna Green .
När jag för nästan exakt ett år sedan intervjuade henne var det inför releasen av det självbetitlade debutalbumet som mottogs väl av både kritiker och publik.
Skivan följdes sedan upp med Swedish Strawberries i somras, vars titelspår gav en känsla av att Luna var en svensk Lana Del Rey , eller någon David Lynch borde jobba med. Radio och bloggare världen över verkligen älskade låten, där Luna sensuellt ber oss smaka på hennes svenska jordgubbar.
Men varför nöja sig med att släppa två album?
När Luna var på Kuba för festivalen Love & Peace Havana tog hon tillfället i akt att även spela in det som nu blev The Havana Sessions . Nyinspelningar av en del låtar, en knippe nya, samt en görsnygg version av den gamla Kent -dängan Kräm . (Låten har nog aldrig låtit så här bra, någonsin!)
-Tre album på ett år.
Hur orkar du?
”Ja du, hur orkar man egentligen.
Jag älskar ju att göra detta och jag har nu kunnat göra det på heltid i ett år.
Samtidigt känn det lite sinnessjukt.
Saken var den att det var en plan att släppa första albumet och sedan följa upp med Swedish Strawberris fort då de hörde ihop.
Sedan blev just The Havana Sessions ett spontant projekt som hände av sig själv.
Egentligen skulle det bara släppas som en EP, men har blivit som en trilogi nu.”
-Men The Havanna Sessions är både nytt och gammalt.
”Ja precis, så det är en typ av sammanfattning.
Det var ett sånt här lekfullt äventyrligt projekt.
När jag var på Kuba och spelade hade jag kubanska musiker. Allt blev väldigt spontant och jag blev instängd i en studio i tre dagar och gjorde några sessions.
Därför är det lite gammalt och nytt.
Detta är det minst genomtänkta albumet jag gjort.
Sedan har det varit bra för mig att lära mig kommunicera och samarbeta.
Det var verkligen jättesvårt med kommunikationen mellan oss, så allting är verkligen där och då.
Jag har helt fått släppa mitt kontrollbehov, vilket för mig varit jättenervöst.
Men det känns som att det inte bara är min skiva, utan även deras.”
-Skrev du Showtime och Neptune där och då, eller var de skrivna sedan tidigare?
”Alltså Showtime är en låt jag skrev för ett bra tag sedan.
Neptune är väldigt ny. Den känns verkligen representativ.
Det är den låten jag arbetat mest med, den låt som känns mest komplett liksom.
Sedan har jag har varit väldigt involverad i artwork för skivan den här gången.”
-Åh kul! Berätta.
”Det är ungefär samma tema som Neptune , väldigt lila.
Jag har jobbat med en fotogram som heter Hans Andersson som är jätteduktig.
Men jag kom in med ett tydligt koncept den här gången.
De andra skivorna har jag velat ha något neutrala. När man släpper sitt första vill man hålla många dörrar öppna.
Nu kände jag att jag fick göra vad jag ville.
Jag tänkte direkt att det skulle vara en triangel, lila och ett par svarta ögon…
Sen har vi lekt runt med det ganska mycket.”
-Hade du någon bild av Kuba innan du åkte dit?
”Jag hade verkligen ingen bild av landet alls.
Visst jag hade väl sett lite saker på tv. Men det var en intressant blandning av svåra grejer från deras historia och väldigt fina saker också.
Jag fick komma in med öppet sinne och respekt.
De lever fortfarande ganska primitivt om man jämför med oss, vilket på ett sätt är väldigt skönt.”
-Om vi kollar tillbaka kändes det som mycket hände för dig med Swedish Strawberries, både låten och skivan.
Berätta om arbetet med den.
”Swedish Strawberries var rolig att göra.
Det började med att jag gjorde som jag alltid gör, nämligen spela in smådemos på min laptop.
Sedan gick jag in med mina musiker och gjorde nya demos, lite mer konkret.
Sedan en tredje gång och då blev det något mer av det.
Detta är kanske inte den roliga biten, men det är strukturen.
Framförallt jobbade jag med att producera mycket mer. Jag har varit mycket friare och det har varit roligare.
När jag gick in och gjorde första albumet visste jag inget om produktion och så.
Det lärde jag mig allteftersom och nu har jag fått en helt annan uppfattning om hur det går till.
Min första skiva fick jag mycket hjälp med.
För mig var det en stort steg med Swedish Strawberries att jag kunde göra mer själv fullt ut. Så efter The Havana Sessions där jag inte haft någon kontroll alls finns det en risk att jag är helt själv på min nästa platta. Haha.”
-Haha! Det blir bara du och en banjo liksom.
”Haha, nä men det blir nog mycket harpa.”
-Jasså? Spelar du mycket harpa?
”Ja, jag har börjat spela harpa ganska mycket.
Det är ju en hel del Harpa med på albumet.
Nu känns det som jag har en del kul grejer på gång med nästa skiva. Det blir nog ganska mörkt, svart och kallt.”
-Är du mörk och melankolisk som person?
”Alltså jag vet inte.
Jag tror jag är en blandning.
Jag känner dock att jag är lite för rastlös för att vara melankolisk, men mörk är jag nog.
Som en blandning mellan ett monster och en kattunge. Haha.
På tal om monster och kattungar. Jag kommer snart släppa en grym video till Neptune för alla som gillar katter.
Sitter och klipper den just nu.
Jag brukar faktiskt klippa mycket själv, och gillar att hålla på med det, även om jag ofta tar hjälp av duktiga människor, men nu är det bara jag denna gång. Så jag får leverera helt enkelt. Haha.”
-Du blev ju väldigt flitigt jämförd med Lana Del Rey efter Swedish Strawberries.
Ser du det som en komplimang.
”Jag men det tycker jag allt. Hon är ju grym!
När man var yngre tänker man; nej, jag är bara min egen stil.
Men när man växer till sig inser man att det är en jättekomplimang.”
Luna Green @
Facebook
