Sal 4 i Radiohuset, Stockholm. Där sitter jag och väntar på att konserten, och live-sändningen på P3, ska komma igång. Jag hinner registrera ett ganska litet, intimt och mysigt rum iklätt röda nyanser. Perfekt för en spelning med For BDK, när belysningen släcks och man har kvar den där nära, emotionella känslan.
For BDK är en duo bestående av Adele Kosman och Marcus Borrman . Jag skulle beskriva deras musik som ganska mörk med ett stort och vackert djup; det är råa och successiva beats blandat med ljuva melodier och stämsång. Jag tycker det är underbart. Förut kallade de sin genre för ”Drugbeat” , något som kanske talar en del för sig själv. Numera har de valt att döpa om musiken till ”Emotionell Post Elektro” , en benämning som kanske är något bredare, men som jag också tycker ger en tydlig bild av dem som grupp.
På konserten spelar de låtar från senaste plattan ”For Body, Drugs and Kicks” . Låtar som kanske är något mer psykedeliska och pumpande än deras tidigare singlar ”New Ways of Digging Deeper” och ”What I Must Find” , två för mig klockrena låtar. Låtarna från senaste plattan är mer abstrakta, något som gör dem om möjligt ännu mer intressanta.Det finns en härlig, nästintill beroendeframkallande mystik där som man vet ligger och lurar på många hemligheter.
Uppbyggnaderna av låtarna är väldigt bra. Särskilt i ”Tunnels” , som börjar med ett avskalat sound och sedan kommer igång med ett storslaget drop. I samma låt gör de även en effekt av att pitcha ner Adeles röst, något jag tycker är experimentellt och coolt. Victors insats som gitarrist på samtliga låtar bryter av och ger stor karaktär åt musiken. Mycket bra val att ta med honom!
For BDK är fantastiska i alla sammanhang. Att finns inspiration och fascineras av, att dansa och gråta till. Tro mig, jag har testat samtliga tillvägagångssätt.
Till er som inte har tagit del av deras storhet än; in och lyssna. Nu.
For BDK @
Facebook
