För oss som såg Daniel Adams-Ray framföra sin skiva Innan vi suddas ut på Way Out West tidigare i år mins säkert fortfarande hur magiskt det var.
För det är lite speciellt att höra material från en helt ny skiva för första gången. Man lyssnar liksom på ett helt annat sätt.
När han nu är tillbaka i Göteborg för en klubbspelning på Pustervik är allt logiskt nog mindre. Den stora scenen är utbytt till en som är lite trängre. Vindkraftverken är kvar, dansarna och Petter är borta.
Men låtarna är nu mer kända. De sitter där, mer eller mindre exakt på samma ställe som sist, i mångt om mycket samma arrangemang. Daniels musiker är fortfarande vitklädda, de är glada och Daniel själv är en trevlig, cool och framförallt en snygg värd för kvällen.
Han blandar materialet från sina två soloplattor, slänger in någon Snook -låt och duetten Håll om mig med Petter blir ikväll en soloakt. Han lyckas till och med riva av en improviserad rap när Göteborgspubliken triggar honom under mellansnacket. Sådant uppskattar ju i alla fall jag väldigt mycket.
Men visst. Det är inte lika magiskt som i Slottsskogen, men det är väldigt bra. Daniel ger oss lite mer intim kärlek denna gång, även om överraskningarna är borta.
For those of us who saw Daniel Adams-Ray perform his album Innan vi suddas ut at Way Out West earlier this year certainly remember how magical it was.
For it is a bit special to hear material from a brand new album for the first time. You kind of listen to the music in a completely different way .
Now that he is back in Gothenburg for a club gig at Pustervik everything is logically smaller. The wide stage has been changed to one that is a bit narrower. The wind turbines are still there, the dancers and Petter is gone.
But the songs are now more familiar. They sit there, more or less exactly the same place as last time, in many respects much the same arrangement. Daniels musicians are still dressed in white , they are happy and Daniel himself is a nice, cool and above all a beautiful host for the evening.
He mixes material from his two solo albums, throw in some Snook song and the duet Håll om mig with Petter becomes a solo song tonight. He even manages to tear off an impromptu rap when the Gothenburg audience triggers him in between the talking. That’s something I appreciates very much in an artist.
But sure . It is not as magical as the Slottsskogen, but it’s very good. Daniel gives us a little more intimate love this time , even if the surprises are gone.
75%
