Det kan egentligen inte vara helt roligt att vara Robbie Williams 2013.
Killen som hade skivkontrakt värt en miljard för några år sedan, och var liksom kronan på den brittiska pophimlen. Nu är han tämligen ointressant för många, och inte ens BBC Radio 1 spelar honom, utan han är helt enkelt förpassad till Radio 2 – för den lite äldre publiken.
Men det verkar dock inte störa Robbie så mycket.
Han dammar istället av sin gamla swing platta från 2001 och ringer upp den person som egentligen betytt mest för hans karriär – Guy Chambers – för att snickra ihop några nya låtar i klassisk swing stil och slänger in några klassiker på köpet.
Vi som är i samma årskategori som Robbie – ja, vi snackar 70-talister – kommer absolut att hitta lite guldkorn bland låtarna. Speciellt när han sjunger ”alla är väl lite höger och vänster” låten Swings Both Ways med Rufus Wainwright , eller Dream a little dream med Lily Allen .
Att han bjuder in swing-mästaren Michael Bublé är även det väldigt trevligt.
Hela spektaklet får avslutas med självinsiktslåten No one likes a fat pop star .
Jag tycker detta koncept passar Robbie bra. Han gör det minst lika lyckat som just Bublé och jag kan tänka mig att just så här hade Freddie Mercury låtit om han fick leva lite till och spela ut sin ådra som underhållare utanför Queen -arenan.
Men jag tror att Robbie är en fullgott komplement till den drömmen.
I guess it can’t be that fun to be Robbie Williams in 2013. The guy who had the record deal worth a billion a few years ago, and was like the crown of the British pop stardom. Now he is quite uninteresting for many, and not even BBC Radio 1 plays him. He is simply relegated to BBC Radio 2 – for the slightly older crowd. But it does not seem to bother Robbie that much.
He dusts of his old swing album from 2001 and call the person that really meant the most to his career – Guy Chambers – to write together some new songs in the classic swing style and throw in some old time classics as well.
We are in the same age as Robbie – yes, we ’re talking the 70’s – will definitely find some gems among the songs. Especially when he sings the ”everybody’s a little gay’ song Swings Both Ways with Rufus Wainwright , or Dream a little dream with Lily Allen .
When he invites the swinging champion Michael Bublé is also very nice.
The whole spectacle ends with the self-awareness song No one likes a fat pop star.
I think this concept fits Robbie well. He does it at least as successful as Bublé and I would imagine that just like this would Freddie Mercury sound like if he could live a little longer and play out his talent as an entertainers outside the Queen arena.
But I guess Robbie will do just fine enough.
60%
