Jag har inte varit något stort fan av Ken Ring .
Varesig som person eller artist.
Bad boys som bara är plump bygger inga poäng hos mig, och jag skrev av honom efter en del homofobiska uttalanden samt hans ganska meningslösa attack mot kungahuset.
I gårdagens avsnitt fick han väl någon form av upprättelse hos många, vilket är fint för honom när man öppnar sig såpass.
Men här i bloggen är det inte artistens liv jag skriver om från serien, utan versionerna de andra artisterna framför. Så vi kör igång med tolkningarna.
Agnes fortsätter att imponera på oss med sina elektropopiga versioner av de andras låtar. Det är producerade med radiospelningar och Spotify-streams i åtanke. Hennes version av Ni måste vi dra skulle funka lika bra som en egen Agnes-låt, utan att man tänker så mycket på att det är en uppdaterad cover.
Lindfors fortsätter med sin bossa och gör en enligt mig helt okej version av Mamma .
Bosses blue grass-version av Jag skriver för er är väl i sig lite kul, men njae. Inte så att jag går upp i spinn för den. Men kontrasten mellan originalet och covern är det väldigt innovativt att göra detta med en rapplåt.
Dageby gör en Blondie -version av Jag minns ljudet från igår och Ebbot gör 60-tals flum av Allanballan . Två versioner som vi inte kommer lyssna så mycket på efter att säsongen är över.
Men kvällens stjärna är utan tvekan Titiyo .
Hon gör en minst lika personlig tolkning av Själen av en vän som Ken själv gjorde och sjunger den i tredje person till Ken istället för att det är Ken som sjunger till sin döde vän.
Starkt och otroligt vackert.
I have never been a big fan of Ken Ring .
Not as person or artist.
Bad boys who only makes stupid statements about homosexuals never inpress me, or his rather futile attack on the royal family .
In last night’s episode he would have gained some kind of vindication from many, which is nice for him when he opened up himself as he did on the show.
But this blog is not about the artist’s life during the Så Mycket Bättre season, I write about the versions the other artists perform.
So we kick off with the interpretations.
Agnes continues to impress us with their electro pop versions of other people’s songs. It is produced with radio plays and Spotify streams in mind. Her version of Nu måste vi dra would work just as well as a Agnes song, without having to think so much of that it’s an updated cover .
Lindfors continues with her bossa and makes an alright version of Mother .
Bosse makes a blue grass version of Jag skriver för dig that is a little but fun though. Not that it really impresses me. But the contrast between the original and the cover is very innovative.
Dageby doing a Blondie version of Jag minns ljudet av igår and Ebbot makes 60’s psychedelica of Allanballan . Two versions that we probably won’t hear so much about after the season is over .
But the star of the evening is undoubtedly Titiyo .
She makes an equally personal interpretation of Själen av en vän as Ken did and sings it in the third person perspective to Ken instead of it’s Ken who sings to his dead friend.
Strong and incredibly beautiful.
