Jag blir alltid lite provocerad när folk står med armarna i kors och säger att Avicii inte är på riktigt.
Att han bara skulle göra hjärndöd EDM för stekare utan musiksmak.
Saken är den att Avicii gör musik för stekare. Men också för poptönten, den spinkiga indiekillen, trebarnsmamman, den rökande rocksnubben och även den flanellklädda countrytjejen som älskar logdans.
Han lyckas med den svåra att skapa musik som tilltalar alla.
Wake me up är det absolut bästa exemplet på det. När han mixar klubbig house med folk- och countrypop. Det gick liksom inte att väjda sig från den perfekta mix det var. En låt som mer eller mindre gick hem hos alla – och tre veckor på singellistan i Storbritannien skvallrar om att så faktiskt är fallet.
För mig är hela konceptet med Avicii imponerande.
Tim Bergling må ha haft tur med sina släpp och ibland känns det som han bara kom in på ett bananskal och lyckades få en hit med Levels och Fade into darkness . Med det lyckades han bli världens just nu största artist inom sin genre – samma plats som David Guetta hade lite för länge, men som nu är övertagen av vår svenska producent.
Med True fortsätter Tim på vägen han började med på sina första singlar, samtidigt som han gör det han gjorde så rätt med på Wake me up – att mixa generar och skapa ett album som tilltalar alla.
Här finns vanlig EDM kryddat med The Doors -rock (Liar liar ), disco (Lay me down ) och jazzig swing med 30-tals känsla (Shame on me ).
Det som får mig att andas ut av lättnad är att produktionen är bra. Det känns inte som ett hafsverk som det så lätt kan bli när saker börjar snurra fort för en artist och en skivbolag börjar räkna pengar. Det är välproducerat och samtidigt otroligt hitigt. Mer eller mindre varje spår på skivan skulle kunna släppas som singel med potential att hamna högt (kanske inte Wake me up -högt, men högt).
Det är nu som det svåra för Avicii börjar.
Att behålla intresset hos oss lyssnare som gillat honom från början, så han inte blir just David Guetta och det går inflation i varumärket. Det är så lätt att det blir så när det dyker upp tusentals specialutgåvor av skivan, remixar, muggar, reklamfilmer med mera. Men det känns faktiskt som Tim är smartare än så. Annars hade han inte gjort ett album som funkar såpass bra som detta.
80%
