Eric Saades fjärde album samlar upp de sju låtar han släppt under senaste året som singlar och via EPn Coming home , samt lägger till sex ytterligare låtar för att sammanställa hela Forgive me .
Vet dock inte riktigt vad vi ska förlåta honom för denna gång. Hans tre första skivor gav mer att önska på ganska många plan och föll som relativt platta med en riktigt bra låt på varje skiva och resten kändes mest som utfyllnad. Speciellt föll Eric på sin egen framtoning där han ville vara den coola killen, som uppenbarligen inte hade en aning om sin målgrupp.
Nu har han istället tagit sig i kragen och ändå skapat en skiva som lyfter honom lite. 
Tillsammans med en del låtskrivare, och med sin vapendragare J-Son i spetsen har de fått ihop en knippe bra låtar och en skiva som känns mer arbetad och på något sätt mer äkta.
Bäst är han när han tar sin Michael Jackson -arsenal och avfyrar Cover girl part 2 , eller går all in med 80-tals disco med låten Flashy . Sedan är skivan något svagare på slutet – förutom fotbollslåten Winning ground , som jag fortfarande tycker är en lysande låt.
Visst, han kommer inte nå den coola, vuxnare och främst internationella målgruppen, långt ifrån alla 14-åriga tjejer denna gång heller. Man får helt enkelt det man lärt sig förvänta sig av Saade, med en viss positiv känsla om att han är ett litet steg på väg åt rätt håll nu.

55%

Albumtrailer:
http://youtu.be/H3_DEkTX6hA