Ulrik Munther har hittat hem

Det börjar bli en tradition här i bloggen att intervjua Ulrik Munther inför sina släpp. Första intervjun jag hade med sångaren var 2011. Då hade han bara släppt singeln Boys don’t cry samt gjort en cover på Lady Gagas Born this way.
Senast var i samband med hans tredje album Allt jag ville säga som kom 2015. Då fick vi en helt ny sida av Ulrik. Texterna var på svenska och skrivna av Jonas Gardell medan Munther stod för själva musiken. Samma år släpptes även filmen Efterskalv där Ulrik spelade John, en kille som suttit på ungdomsanstalt efter att ha mördat sin flickvän. En roll som hyllades av många, där Ulrik agerade efter att less is more och gjorde ett fängslande porträtt av den lågmälde tonåringen.

Efter det blev det väldigt tyst om sångaren.
Han bröt med sitt skivbolag och lämnade Stockholm för att flytta tillbaka till Göteborg och leva sambolivet med sin flickvän.
Under en ganska lång period visste han inte riktigt hur han skulle gå vidare.

“Det har allt kommit en del rollförfrågningar efter Efterskalv. Både intressanta och sådana som inte varit lika intressanta. Sedan har jag provfilmat för ett par roller, men inget som gått hela vägen. Jag har väl inte varit direkt superbra under mina provfilmningar känner jag, haha. Jag är ju inte en van skådespelare som kan sätta mig in i en karaktär eller känsla direkt, utan det tar ganska lång tid att hitta dit, vilket gör det svårt under en 20 minuters audition. Jag är ändå ganska introvert av mig, så jag är inte den som skriker och gapar vilket gör att jag kan känna mig ganska tillgjord om jag ska agera ut något.”

I fallet med Efterskalv fick Ulrik tydliga anvisningar av regissören Magnus von Horn som lät honom ta sin tid att hitta John. För Ulrik var det med andra ord en lyckoträff första gången att han blev så väl omhändertagen av regissören som var helt på det klara med att Ulrik var novis på att agera och lät honom istället blomma ut i sin takt. Men Ulrik påpekar också att han gärna kan tänka sig jobba som skådespelare igen. Om inget så skvallrar ju de olika auditions som han ändå gjort att det finns ett intresse.

Foto: Johan Alexed

Men att inte vara i rampljuset på tre år väcker ju frågan om Ulrik haft planer på annat än musiken eller om han har ett jobb vid sidan om.

“Nej, det har jag inte. Jag har haft en buffert sedan Melodifestivalen och de år det varit mycket spelningar som jag levt på, samt att det ramlar in Stim-pengar lite få och då. Visst, det vore gott att tjäna lite pengar för det kan gå långt mellan utbetalningarna. Men samtidigt är jag inte direkt slösaktig av mig, utan jag försöker prioritera det som är viktigt om jag behöver något.”

Under första året efter att Ulrik bröt med skivbolaget satt han hemma i Göteborg och skrev en hel del låtar. Det blev massa idéer, men inget som blev färdigt.
Det var även då som tvivlen på sig själv började komma.

“Kanske inte att jag ville lämna allt bakom mig, utan mer vad jag faktiskt vill göra. Jag började ju med detta när jag var såpass ung och det har ju mer eller mindre gått i ett sedan dess. Jag har liksom aldrig gjort ett aktivt val utan det har bara fortsatt.
Samtidigt tycker jag att det jag gör är väldigt kul och nu börjar jag hitta rätt förhållningssätt till det.”

Ulrik berättar att han sätter höga krav på sig själv. Att han vill prestera och göra så bra ifrån sig som möjligt. Då blir det extra frustrerande att sitta vid datorn och inte kunna komma på ett enda ord att skriva. Eller att när han väl skrivit något sitta och bryta ner allt i beståndsdelar för att bedöma om det är bra eller dåligt. Tillslut blir det omöjligt att säga om ett enstaka ord, ryckt ur sitt sammanhang, är ett bra eller dåligt ord.

Foto: Johan Alexed

Tillslut åkte Ulrik upp till Stockholm för att börja jobba tillsammans med andra igen. Att kunna bolla idéer och utveckla sig själv istället för att stirra sig blind på orden eller de tomma arken i datorn.
Det var då bitarna började falla på plats igen för sångaren.
Jag frågade om han var intresserad av att sjunga på svenska igen.

“Jag kommer säkert att komma tillbaka till det en dag. Men då Jonas är en helt fantastisk textförfattare skulle det bli svårt att mäta sig med honom. Det skulle inte bli lika träffsäkert och då var det bättre att få distans till det först.
Jonas texter är så intima och nakna. Då fick vi forma musiken efter dem, så orden kom fram mer. Med de nya låtarna ville jag att musiken skulle få komma fram mer vilket jag tycker de gör med engelska texter då man kan distansera sig lite mer till orden och bara lyssna på musiken.

En av de starkaste attraktionerna inom musiken är för mig mystiken. Ta tillexempel Bon Iver där jag ibland fattar väldigt lite av texten. Man plockar mer upp saker här och där. Det är ljudbilden och uttrycket som gör att jag bildar mig en uppfattning av låten. Det tycker jag är jävligt starkt, för då fortsätter jag att utforska musiken varje gång jag lyssnar. Medan andra låtar kanske man förstår efter ett par tre lyssningar att det inte finns så mycket mer att hämta.”

När Ulrik började pendla till Stockholm igen för att arbeta på nytt material började kreativitet komma tillbaka. De skrev låtar som var tydligt ämnade åt honom, men även mer spontana låtar som kanske hittar vägen till lyssnaren via en annan artist vad det lider. Men så fort han märker att en låt började bli mer intressant för honom så lades den till Ulrik-mappen.

“Även om en låt börjar poppigt så vill jag gärna att låtarna ska bli lite mer svåra och inte lika lättillgängliga. Det ska hålla för många lyssningar, för ska man jobba med en låt såpass länge måste den vara intressant.”

Ulrik berättar att han numera skapar sina låtar på sitt piano som han skaffade när han flyttade tillbaka till Göteborg.

“Jag tog pianolektioner när jag var liten men jag slutade för att jag inte tyckte det var kul då. Jag var alldeles för långsam på att lära mig noterna, så det blev gitarr istället. Men under de senaste två åren har det blivit piano igen och nu har jag blivit mycket bättre på det, vilket är kul. Det är lättare för mig att finna färgningar och melodier på piano. Där vet jag ju ungefär vilka tangenter jag ska spela på och testar mig fram. Via gitarren kan jag kompa, men jag får inte samma överblick av låten då.”

Foto: Johan Alexed

Första smakprovet på den “nya” Ulrik var den lättsamma Coffee in Shanghai som släpptes förra sommaren. Lite av en “hej, jag lever fortfarande”-singel än något som skulle generera massa streams för sångaren (eller tja, en halv miljon streams senare så får det väl anses som en helt okej hit ändå).
Men det var förra veckan som den riktiga singeln släpptes. Before är en emotionell ballad som bygger från enkelt arrangemang och sakta bygger mot ett Coldplay-doftande klimax.

“Jag har varit tillsammans med min tjej i fyra år nu. Efter ett år var det ganska mycket bråk mellan oss, vilket det fortfarande kan vara i och för sig. Men då var det första gången jag kände så straka känslor i förhållandet. Detta var när jag var i Cannes för filmfestivalen och Beata tyckte jag var så dålig på att höra av mig. Där är vi väldigt olika hon och jag. Hon pratar regelbundet med sina föräldrar medan jag gör det mer sällan.
Men då var hon väldigt ledsen på mig vilket gjorde mig väldigt ledsen, och det var första gången som jag gråtit i relationen. Så det blev mycket starka krafter av det.
Men låten i sig handlar om när en såpass djup relation är över. Hur det är att gå vidare och träffa någon ny. Även om relationer alltid är trevliga i början så målar man upp att ens nya förhållande kommer att gå samma väg, för man jämför hur det gick i det tidigare. Lite som är man i ett mörker så ser man bara mörker.”

Senare i vår – troligen i Maj – släpper Ulrik en ny EP, som föregås av ytterligare en singel.

Before är mer bombastisk än vad resten kommer att vara. Nästa singel blir troligen mer minimalistisk men med samma berättarstil. Men vi har ännu inte riktigt bestämt oss för om det blir den eller någon annan av låtarna.”

Foto: Johan Alexed

Ulrik verkar dock väldigt hoppfull om framtiden.
Albumet Allt jag ville säga streamas fortfarande bra och har byggt upp en bredare publik åt honom bortom enbart flickidols-genren. Tillsammans med ett helt nytt team bakom sig finns möjligheterna att skapa ett nytt och ännu bättre kapitel i hans karriär. Det började ju bra med Before som hyllats av pressen och streamats en hel del sedan releasen förra veckan.
Det verkar som Ulrik hittat platsen han vill va’. En ny start och ny stad, och med en publik som verkar vänta kvar där ute på honom. 2018 kan med andra ord bli ett nytt och bättre år för den 24-årige sångaren.



Ulrik Munther
@Instagram

About Author

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik och husgudarna heter inte helt överraskande Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång. Här kan du skicka e-post till mig.

Comments are closed.

Send this to a friend