Egentligen är The Killers ett mellanband. Deras album är sällan fantastiska men de skiner upp med jämna mellanrum i form av fantastiska låtar där bland annat Human, When we were young och Mr. Brightside måste ses som deras främsta prestationer.
De är liksom 2000-talets U2 som trots den geografiska närheten till The Joshua Tree och passion för popmusik aldrig lyckats träffa föregångarnas två milstolpar (den andra är alltså Achtung Baby). Men personligen gillar dem för deras vilja att skapa poppiga arenarocklåtar och att de årligen släpper en jullåt.

Nu är de tillbaka med albumet Wonderful Wonderful, som då är bandets femte. Det jag kan säga här är att skivan på både gott och ont saknar en stor hit denna gång. Det som är synd med just det är främst att när The Killers får till en hit blir det oftast väldigt bra (Human igen). Men det som är bra med att de faktiskt inte får till något som ställer sig över alla andra låtar är att Wonderful Wonderful istället blir ett ganska jämt album. Med inget som sticker ut så finns det heller inget som resten av låtarna kan jämföras med och skämmas för.
Resultatet är väl att The Killers 2017 låter roligare än U2 gjort under hela 2000-talet, men de kommer troligen inte samla på sig några nya fans på det hela.

The Killers
@Facebook